Goda hem är viktiga för samhället

Om vardagen ser ut så, att man inte har ett jobb, att bostaden är sliten och trist, att området där man bor har dåligt rykte, då är det full begripligt att människor i något skede revolterar. När vi tittar oss omkring ser vi att det finns grogrund för samma typ av konflikter också i Finland. Skillnaden är att vi inte har så stora skaror invandrare i vårt land. Däremot vet vi att vi snart behöver en större invandring, då vårt eget befolkningsunderlag sviktar. Någon måste sköta jobben också här i framtiden.

Vi får hoppas att de som bygger vårt samhälle och planerar vår framtid tar lärdom av det vi ser i till exempel Paris idag. Människor behöver arbete, men de behöver också drägliga boendeförhållanden. Bostadsområden skall planeras för människor med normala behov. Vi har alla behov av service, men också av en estetiskt tilltalande miljö, liksom av kultur, ungdomsgårdar, kaféer, skolor och daghem. Dessutom mår vi bra av parker och grönområden. Inget av detta syntes på TV-bilderna från Paris förorter. Bara oändliga längor sliten betong.

Vi lever tillsvidare i ett välfärdssamhälle. Många tecken tyder dock idag på att detta välfärdssamhälle snart kommer att, om inte raseras, så ändra karaktär. Kampen om skattemedlen kommer att skärpas, och i den kampen kan ingen bli vinnare. Det som någon sektor får, tas från någon annan. Och än en gång skall vi prioritera. Det lärde vi ju oss på 1990-talet.

Ur marthasynvinkel kunde den prioriteringen vara följande: Satsa på att de som skall sköta hem kan sin sak. För om vi har duktiga människor i hemmen, dessa samhällets minsta enheter, då har vi vunnit mycket. Fungerande hem är samhällsekonomiska. Där fungerar det preventiva arbetet mest effektivt. Människor äter rätt, sköter sina tänder, sin hygien, sitt sociala liv. Barn går i skola, vuxna jobbar, pensionärer klarar sig hemma. Vi slipper utstötta, skolkande ungdomar och alkoholiserade vuxna. Samhällets resurser kan användas till sådant vi alla behöver, utbildning, sjukvård, åldringsvård. Vi kan fortsätta ta hand om handikappade. Vi kan bygga vägar och investera i kultur.

Och så skall vi komma ihåg, att det är vi själva som bygger samhället och planerar framtiden för oss själva och våra närmaste. Det ansvaret får vi inte skjuta ifrån oss, för om alla gör det kan det sluta lika illa som i Paris.

Katarina Rejman
ordförande