30.11.2012

Ensam trots att man är fler

För sex år sedan föddes Anki Westergårds flicka, Maija. Anki bodde då i Helsingfors. Förhållandet till pojkvännen hade knakat i fogarna ett tag, och när hon blev gravid visste hon från första början att det här var en sak som hon skulle göra ensam, utan den andra föräldern, eftersom han inte då ville bilda familj.

Anki längtade ändå efter barn och tvekade inte att ensam ta hand om barnet.

– Det var ett pris jag var villig att betala, säger hon.

Förhållandet mellan Anki och hennes pojkvän tog slut och under graviditeten var hon singel.

– När det var dags för det planerade kejsarsnittet tyckte jag ändå att jag ville ge honom en chans att bli delaktig i barnets liv, och jag frågade om han ville vara närvarande vid födseln. Det ville han och i dag har de en fin relation där de ses med jämna mellanrum.

Enda ensamstående

När Maija föddes fanns det ingen i vänkretsen som var ensamstående och hon kände sig lite udda bland de andra barnfamiljerna, som bestod av mamma, pappa, barn. Visst fick hon hjälp av vänner ibland och hennes mamma blev ett stort stöd, men för det mesta var hon ändå ensam.

– Det första året var jättetungt. Jag visste inte särskilt mycket om barnskötsel. Jag saknade ett heltäckande nätverk i Helsingfors och jag var ofta sjuk och hade sömnproblem.

Detta resulterade i att Anki blev så spänd att när Maija sov på dagarna kunde hon ändå inte koppla av och sova, trots att hon var trött.

När Maija var ett och ett halvt år beslöt hon sig för att de skulle flytta till Vasa, där hennes mamma och släkt bor. Anki är journalist och jobbar på svenska Yle, som också har en enhet i Vasa.

– Det är lättare med allt här. Avstånden till service och vänner är inte heller så långa som i Helsingfors.

Ankis mamma och styvpappa bor i skärgården utanför Vasa, i Replot. Närheten till dem innebär mycket stöd och hjälp för henne och detta var en viktig anledning att flytta tillbaka till Vasa där hon är född.

Brokig samling berättelser

Så småningom började bekanta, som själva efter hand hade blivit ensamföräldrar, kontakta henne.

– De ringde och bad mig om råd, om vad de bör tänka på när de nu ensamma ska bära ansvaret för barnen, säger hon.

Det var då som tankarna på en bok väcktes. Tillsammans med kollegan och väninnan Malin Wikström började Anki fundera på att skriva en bok om hur det är att vara ensamförälder.

– Alla vi frågade tyckte att det var en bra idé, men alla var ändå inte i en sådan situation att de kunde ställa upp med egna berättelser. Resultatet blev en brokig skara människor med olika livssituationer, och alla tillför de någonting till helheten.

I höst har boken Vardagshjälte 24/7 – om att vara ensamförälder (Schildts & Söderströms) kommit ut i bokhandeln. Boken består av 16 olika levnadsberättelser ur ensamförälderns perspektiv, de flesta synnerligen välskrivna och utlämnande, berörande.

– Vi ville öka förståelsen för ensamstående föräldrar. Det är en rätt stor, men tyst grupp i vårt samhälle, säger Anki Westergård.

I boken kan man läsa att det år 2011 fanns 581 000 barnfamiljer i Finland. Av dem bestod 18 procent av mamma och barn, medan under 3 procent bestod av pappa och barn.

– När man tar upp familjer med ensamföräldrar i medierna är de ofta förknippade med problem, som till exempel att många lever på existensminimum, säger Anki. Och det är bra att det lyfts fram, jag har svårt att föreställa mig hur en ensamstående, lågavlönad mamma klarar av att försörja tre barn, men som i alla andra barnfamiljer finns det även positiva sidor, trots att man är ensamförälder, och det vill vi också lyfta fram. Tanken var att förmedla en bild som är mera nyanserad än den som ofta presenteras via medierna.

Viktiga jultraditioner

Anki har alltid firat jul med sina föräldrar, även när hon bodde i Helsingfors, och Maija har blivit invigd i familjetraditionerna som de alla värnar om. För Maija är det viktigt att vara med och klä julgranen och delta i julbaket med sin mormor.

– Numera firar Maija varannan jul hos sin pappa i Helsingfors. Det känns ledsamt för mig när hon inte är hos oss på julafton, men samtidigt måste jag ju tänka att hennes pappa är lika viktig för henne. Hon är borta några dagar och sedan firar vi jul tillsammans här. På så sätt får hon fira jul två gånger.

Anki och hennes sambo har nyss flyttat ihop. Han har fyra barn och det betyder alltså att den lilla tvåpersonersfamiljen har blivit en stor sjupersonersfamilj. Efter jul kommer Anki, Maija, sambon och två av hans yngsta barn att åka till Spanien och fira nyår. I framtiden blir jularna mer eller mindre barnlösa vartannat år, medan varannan jul blir full av barn.

Inget tjafs

Trots att det många gånger har varit tufft har Anki ändå aldrig ångrat sitt beslut att ensam ta sig an omvårdnaden om Maija.

– Det finns vissa fördelar med att vara ensamstående. Man behöver inte kompromissa med någon annan eller tjafsa om sådant som vem som ska hämta och lämna på dagis. Visserligen finns det ingen egen tid när man är ensam med ett litet barn, och visst hade det varit skönt många gånger att ensam ta en promenad och lugna ner sig när Maija trilskas, men för det mesta har vi haft det jättebra, Maija och jag, säger hon.

Hon vill gärna lyfta fram frågor som borde förbättras för ensamföräldrar.

– Ensamföräldrar har inga rabatter som motsvarar dem som pensionärer, studerande eller arbetslösa har. En ensamförälder har inte heller möjlighet att ta alterneringsledigt, eftersom familjen ska klara sig på en lön. Till början av 1990-talet fanns det skattelättnader för ensamförsörjare, men de togs bort under lågkonjunkturen och har inte införts igen. Ensamföräldrar är en grupp som inte bråkar – för man hinner helt enkelt inte.

Text: Karin Dahlström

Se alla artiklar