14.11.2006

Vi är varandras arbetsmiljö

– I vår nya ”fortvärld” verkar det som om förändring är det enda bestående. Möjligheten att varva ner har blivit en ständig bristvara. Samtidigt hårdnar de krav som ställs på oss i vardagen, jobbet och i samhället överlag. Värst av allt är att det inte verkar finnas några tecken på att det snart ska lugna ner sig. Tvärtom. Accelerationen bara ökar, säger psykologen Kerstin Lillhannus-Wikman.

Stresshantering står i fokus på Marthaförbundets seminarium och Kerstin Lillhannus-Wikman från Vasa har greppat mikrofonen. Till vardags jobbar hon som företagspsykolog, något som gör att hon träffar många olika människor i sitt arbete.

– Halva arbetstiden går åt till att möta individen och syssla med orkesproblematik. Andra halvan igen går åt till att jobba med hela grupper och till att informera chefer och ledare om hur de ska stödja och ta hand om sin personal.

I dag är sextio procent av alla i arbetslivet beroende av datorer, men för bara tjugo år sedan visste ingen vad e-post var. Vem skulle då ha börjat arbetsdagen med att besvara en bunt brev och dessutom trott att folk förväntade sig svar samma dag?

– Sådant skapar hjärnstress, säger Lillhannus-Wikman. En av de viktigaste produkterna i framtiden kommer att vara friska och utvilade hjärnor som är förskonade från det evigt malande informationsflödet. Således kommer en av den framtida chefens viktigaste arbetsuppgifter att vara att skydda folks hjärnor. Och det kommer att gälla alla som har datorer som arbetsredskap, inte enbart folk i IT-branschen.

En annan syndabock är globaliseringen som kräver en enorm flexibilitet och som gör att vi ständigt är med och tävlar. Det nya postmoderna samhället har kommit smygande och resulterat i att vi numera lever efter en ny människosyn. Kollektiva värderingar glider alltmer över i individuella och vi centrerar oss mer och mer kring vårt eget ego och det som rör ”mig och mitt”.

Finländarna leder den negativa statistiken för förtidig pensionering, där medelåldern i vårt land är 52 år. Normal pensionering sker vid 58. Paradoxen är att vi samtidigt lever längre. Obalansen är ett faktum.

På åttiotalet var hjärt- och kärlsjukdomarna grunden för en förtidig pensionering, sedan tog rygg- och nackbesvären över på nittiotalet. Men i dag är det den psykiska ohälsan som leder statistiken.

Kurvan är ständigt stigande och det är här som de verkliga riskerna i arbetslivet finns. Speciellt ökar antalet depressioner, ofta som ett resultat av en längre tids utmattning eller utbrändhet. Det sägs att 80 procent av alla sjukskrivningar är av psykosocial natur.

Hur vi orkar och hur vi klarar av press beror på en kombination av ärftlighet, jagbild och på vår förmåga till samverkan. Den medicinske sociologen Aron Antonovski menar att hemligheten bakom en god hälsa gömmer sig i människans koherenskänsla. Koherens betyder känsla av sammanhang. Koherens betyder stark känsla av kontroll. Och koherensen är en stor tillgång för vårt välbefinnande i arbetslivet. Den inte bara hjälper oss att orka, den får oss också att uppleva saker och ting i omgivningen som meningsfulla, förståeliga och hanterbara. Dessutom hjälper den oss att se det som sker i vår omgivning som en möjlighet och inte som ett hot.

Hur vi tolkar det vi ser omkring oss är av stor vikt. I våra liv förekommer stundvis både misslyckanden och sorg. Fakta kan vi inte ändra på. Men vi kan förändra vårt förhållningssätt. Attityder kan påverka arbetsglädjen och arbetsglädjen kan påverka livsglädjen, som i sin tur kan påverka orkandet.

– Det är det här som kallas koherens och det är inte detsamma som ”positivt tänkande”. Positivt tänkande kan lätt resultera i att vi förminskar kriser och sorg när vi uppmanar andra att ”rycka upp sig” och att se på saker och ting från den ljusa sidan. Positivt tänkande i den här bemärkelsen kan innehålla en ytlighet som inte är bra, förklarar Kerstin Lillhannus-Wikman.

Kvinnor utvecklar tidigt sitt ”jag” i förhållande till andra, medan män utvecklar ett mer självständigt ”jag”.

– Man kan säga att kvinnan tidigt får lära sig att finnas till hands för andra, medan mannen finns till för sig själv.

Högaktning och respekt förutsätter god självkännedom och självkänsla. Det hjälper oss mycket ifall vi har god insikt och bra kännedom om oss själva bakom de roller vi väljer eller tvingas välja spela. I vårt höghastighetssamhälle är detta en av de saker vi sällan tar oss tid till att göra: stanna upp och lyssna efter.

Livet omformar oss ständigt och ger oss ideligen nya insikter. Klokhet, mognad och vishet ger oss med tiden mer kontakt med oss själva.

– Det krävs mod, medvetenhet och ärlighet att uppnå självkännedom och vi bör kunna ifrågasätta och omvärdera våra inlärda uppfattningar.

Genom det liv vi levt och genom vår samverkan med andra antingen stärks och utvecklas vår självbild, eller så försvagas och förintas den. Det är därför som vi är så beroende av varandra och av andra personers sociala samverkan.

Länge trodde man att utbrändhet var en problematik som enbart gällde ansvarstagande och plikttrogna personer. De hade därmed bara sig själva att skylla. I dag däremot vet vi att utbrändhet är ett kontextuellt fenomen, som kan bero på en för stor arbetsbörda, brist på kontroll, otillräcklig uppskattning, bristande arbetsgemenskap, avsaknad av rättvisa och motstridiga värderingar.

I höghastighetssamhället blir vi lätt fartblinda och tunnelseendet tar vid. Forskning har visat att en av de främsta orsakerna till sjukdom är just upplevelsen av orättvisa. Utbrändhet är inte längre den snälla människans problem, och det är bara att konstatera att det finns utbrända arbetsplatser.

– Cynism är något som lätt smittar, sprids och förminskar den arbetsmässiga yrkeskänslan. Det är viktigt för oss att bli sedda, hörda och bekräftade. Att få utveckla våra kunskaper och färdigheter, men också att få uppleva oss som en del av en större helhet.

Alla har en moral, men alla har inte en etik. Och för att kunna fungera etiskt behöver vi en medveten reflektion över vår moral.

– Etik i sina minsta beståndsdelar är det som sker mellan dig och mig. I vårt privatliv, i vårt arbetsliv, i våra föreningar. Vi är varandras miljö. Vi är varandras risk. Men vi är också varandras möjlighet.

Enligt Aron Antonovski är samspelet mellan oss enormt viktigt, eftersom det har ett så starkt samband med hälsa och ohälsa. Vi påverkar varandras liv med det vi gör, men också med det vi inte gör.

– Det känns som om jag vädjar när jag säger det här, men öppna ögonen! Öppna öronen! Använd alla sinnen och ta in andra människor! Tänk er ett litet barn, som genom sin blotta existens signalerar till sin omvärld: Se mig! Hör mig! Bry dig om mig! Annars dör jag.

Text: Cia Hemming

Företagspsykolog Kerstin Lillhannus-Wikman var en av föreläsarna på Marthaförbundets, Svenska studiecentralens och Studiefrämjandet i Österbottens seminarium ”Lev lite lättare” i Vasa 7–8.10.2006.

Källa: Tidskriften 07/06

Se alla artiklar