07.05.2008

Paradis eller parkbänken nästa?

Sedan första barnet föddes i april för tre år sedan har Lisa Bergkvist och Anders Sims letat hus på Åland, utan att hitta det hus man vill ha till det pris man är redo att betala. Ungefär samtidigt som detta nummer av Martha rullar genom tryckpressarna torde deras tredje barn vara på väg ut i världen och nu har man definitivt tröttnat på husletandet.
– Vi har vant oss vid att kunna resa, vara mycket lediga tillsammans och köpa den mat vi vill och har väl inte riktigt varit redo att ge avkall på det. Det är ju det som är att leva, säger Anders Sims, som varit pappaledig med båda sönerna.
Båda två har fasta jobb, men de senaste åren har alltid någondera varit hemma med barnen. Ingen av sönerna har än så länge börjat på dagis, man har i stället velat prioriterat att vara tillsammans. Just nu är båda två hemma, Anders är delvis vårdledig, delvis tjänstledig och Lisa är moderskapsledig i väntan på förlossningen.
– För oss är det viktigt att vi är tillsammans. Tar man stora bostadslån måste man jobba mycket mer och då minskar den möjligheten. Det har hittills inte känts så lockande.
– Men priserna på hus har bara stigit och det som vi tyckte var hutlöst dyrt för tre år sedan känns som rena reapriset i dag. Och med tre barn i familjen börjar det kännas som det kanske är dags att strunta i alla baktankar man har och bara slå till. Det där prisraset vi väntat på i flera års tid nu verkar ju ändå aldrig komma, säger Lisa och drar lite med handen över den runda magen där den ofödda bebisen ligger så lugnt och stilla. Just nu.
– Vi har väl börjat komma till insikt om att vi måste prioritera, att man inte kan både bo billigt och stort samtidigt som man har mycket pengar över till resor och nöjen – och en stor familj att försörja, säger Anders.
– De senaste åren har vi både rest mycket, tagit ut långa ledigheter tillsammans och fortsatt göra sådant som vi gjorde innan vi fick barn och båda fortfarande jobbade heltid. Vi har kanske levt ett slags mittemellanliv, mellan vårt gamla tvåpersonersliv och vårt nya familjeliv.
– Och det har varit jätteroligt, men det har börjat bli tydligare att man som en del av en familj kanske är tvungen att prioritera annorlunda. I alla fall om man vill köpa hus, säger Anders och tillägger att han trivs jättebra som familjefar och älskar att vara hemma med sina pojkar på dagarna.
Det paret tycker känns tråkigast med skuldsättning är att de är tvungna att börja tänka på ekonomi och planera. Det är stor skillnad mellan en hyra på 700 euro i månaden och en månatlig boendekostnad på 1 300 euro för räntor och amorteringar, utöver uppvärmnings-, sop- och andra omkostnader ett hus för med sig.
– Det är tråkigt att tänka på pengar och absolut inget jag ser fram emot. Tanken på att plötsligt vara tvungen att börja vrida och vända på slantarna för att få dem att räcka till känns inte ett dugg tilltalande, säger Lisa.
Trots att de levt som de velat, har Lisa och Anders ändå inte slösat så mycket som det kanske kan låta som.
– Jag tror att vi är rätt sparsamma där andra är mindre återhållsamma. Vi köper inte nya mobiler och datorer vartannat år, eller en massa andra tekniska onödigheter. Vi köper också mycket begagnat och fyndar gärna både möbler och kläder på loppis.
– Och jag är en mästare på att baka! ler Anders nöjt.
Att de fortfarande inte köpt sitt hus är inte bara på grund av Lisas rädsla för att skuldsätta sig.
– Visst har jag ofta varit trött på att leta och bara velat slå till och sen hoppas att det ordnar sig, men jag har också blivit försiktigare. Lisa har ju en poäng med sin oro. Det är ett stort steg och handlar om mycket pengar. Jag vill inte heller ensam bära ansvaret för ett beslut som kanske visar sig att inte var så genomtänkt, säger Anders.
Något tak för hur högt pris de är beredda att betala har de inte riktigt längre.
– Vi har hela tiden räknat alldeles för lågt i relation till vad hus faktiskt kostar i dag och därför har vi inte heller något hus, trots att vi tittat på väldigt många och varit väldigt nära köpa flera stycken.
– Det känns som att vi nu bara får lov att acceptera att hus är jättedyra just nu och köpa ett som känns okej och till det pris som krävs för att vi ska få ett eget hem.
– Nackdelen med att leta hus så länge är att det känns som att livet är satt på paus, att man bor i ett väntrum i väntan på att det riktiga livet i det riktiga hemmet ska börja. Och så vill vi ju inte heller ha det, säger Anders.
– Flera vänner till oss har hunnit köpa hus under tiden och det känns lite frustrerande emellanåt att se det ena huset efter det andra glida en förbi. Om andra med liknande och till och med mindre inkomster än vi klarar det så kanske vi också gör det, trots allt?
Redan kvällen efter intervjun ska familjen titta på ett intressant hus som är till salu.
– Så vem vet, när det här kommer ut kanske vi redan blivit husägare och tagit första steget mot parkbänken, säger Lisa och ler lite snett.
Text och foto: Lina Antman
Se alla artiklar