07.09.2010

Marthaperspektiv på statsbudgeten

Utan att i det här skedet gå in på att studerande inte ska garanteras en skälig minimiutkomst eller att ett oljeskyddscenter inte ännu heller kommer till Finska viken, trots att fartygstrafiken där är livlig, ska jag här lyfta upp två skatter som särskilt ur ett Marthaperspektiv är av specifikt intresse. Skatter behövs för att finansiera vårt välfärdssamhälle. Men som konsumenter och skattebetalare vill vi ju gärna förstå logiken i hur skatten räknas eller på vad den baserar sig.

Energiskatten kommer nästa år att stiga. I och för sig är det helt klart att var och en ska betala för den energi vi använder. Men när energiskatten inte är logisk, eller inte följer det som tidigare utlovats – som en satsning på förnybara energiformer vid sidan om kärnkraften – utan i stället blir regionalpolitik, är det något som inte stämmer. Den nya energiskatten favoriserar torvförbränning (visst anses torven vara förnybar – men livscykeln är ju över 100 år) framom naturgasen. Det här kommer i förlängningen att leda till att bland annat den tidigare så miljövänliga fjärrvärmen blir mångfalt dyrare och drabbar vanliga konsumenter som velat dra sitt strå till stacken för en klimatvänligare uppvärmning.

Godisskatten breddas nästa år. Alla sötsaker, glass och läskedrycker får förhöjd skattesats. I och för sig, väl så. Men då skatten också kommer att omfatta exempelvis mineralvatten, är det svårt att förstå logiken. Samma gäller logiken i att exempelvis mörk choklad med lägre sockerhalt än vissa sockrade frukostflingor får godisskatt, medan flingorna som till över en tredjedel består av socker uppfattas som livsmedel. En graderad sockerskatt skulle ha varit en logisk skatt. Den skulle obönhörligen leda till att livsmedel med hög sockerhalt beskattas dyrare än de med lägre. Det skulle också ha en konkret hälsofrämjande inverkan på konsumenterna och skattebetalarna, och skulle definitivt ha inhämtat mera pengar i statskassan.

Men godisskatten breddades inte av hälsomässiga skäl, utan enbart för att fungera som en fiskal avgift. Och känslan av att den liksom energiskatten hastats fram, bara förstärks. Vi betalar nog – men någon logik och följdriktighet får vi väl kräva?

Christel Raunio,
förbundsordförande

Se alla artiklar