13.11.2020

Kolumn: Det krävs så lite att göra någon glad

Kolumn: Det krävs så lite att göra någon glad

Har du funderat på att bli volontär? Frank Berger skriver i sin gripande kolumn om vad det har betytt för honom att tillbringa tid med en senior som kände sig ensam. Senioren fick utöver sällskapet en anledning till att baka bullar, medan Frank fick en ovärderlig pratstund och till och med en extramormor. Inom projektet Matlust rekryterar vi och utbildar volontärer. Läs om Franks insikter och ta kontakt med projektet Matlust om du känner dig inspirerad till nya människomöten.

Kort om Frank:

Frank Berger är teolog, frilansande musiker och artist.

Under min studietid i Åbo bodde jag ett läsår i en delad lägenhet. I lägenheten ovanför bodde Vuokko. Hon var alltid översvallande trevlig när jag mötte henne i trappuppgången. När vi flyttade ut rymdes inte mina krukväxter i flyttlasset. Jag hade inte hjärta att slänga dem, utan ringde på Vuokkos dörr och frågade om hon kunde sköta dem över sommaren. Hon blev glad över uppdraget.

När sommaren var slut och jag återvände till Åbo hälsade jag på henne igen och hämtade mina växter. Hon hade bakat och bullat upp mer än jag orkade äta. Vuokko hade berättandets gåva. Hon hade kunnat skriva en roman om allt som hänt i det där våningshuset under de senaste tjugo åren. Efter besöket tappade vi kontakten.

Hon hade bakat frysen full och suttit och väntat varje dag i en hel månad på besöket. Då förstod jag hur ensam hon var.

Jag träffade henne igen en solig dag i maj, fem år senare, när hon kom hasande med rullatorn. Hon kände igen mig och ropade på mig med hög röst från andra sidan gatan. Hon sade att hon funderat så mycket på hur det gått för den där unge, trevlige mannen vars krukväxter hon skött en sommar. Jag hade bråttom till tåget hem över sommaren och sade att jag inte hinner prata mera än någon minut, men sade att jag är tillbaka i Åbo i augusti och lovade hälsa på då. Det tog ända till sista augusti innan jag kom mig dit. Hon hade bakat frysen full och suttit och väntat varje dag i en hel månad på besöket. Då förstod jag hur ensam hon var. Jag fick lite dåligt samvete över att jag inte kommit tidigare i augusti. Hon var bunden vid sin rullator och kom inte ut mycket.

Jag bestämde mig där och då att om jag inte har tid att hälsa på en gammal dam en gång per hösttermin och en gång per vårtermin, då prioriterar jag min tidsanvändning fel. Vi har fört många, långa samtal genom åren över köksbordet eller sittande i soffan medan hon visat gamla foton och förklarat hur det var under kriget på gården hemma. Jag visade ibland bilder från mina resor eller från olika jobbprojekt. Ofta kom jag hem med konstfärdigt stickade sockor. Mot slutet blev hon tröttare och sade att hon funderat på att sluta baka eget bröd och köpa i stället då det är så billigt i affären. Men hon tänkte att den där Frank kanske besöker henne snart, så hon bestämde sig för att baka i alla fall. Gäster måste ju få hembakt.

Vuokko blev som en extra mormor för mig.

Hon grälade alltid lite på mig för att jag hade med mig blommor. Inte ska man slösa sånt på en gammal tant. Hon brukade ändå alltid rapportera om hur länge den förra buketten hållit sig och hur glad hon varit över den. Vuokko blev som en extra mormor för mig. Hennes minne var kristallklart till slutet och hon hade en skarp humor.

Dagen kom när jag ringde för att höra om hon vill ha besök. Jag möttes av en förinspelad röst som sade att numret inte längre var i bruk. Jag ringde runt till diverse myndigheter för att få reda på vart hon flyttat; till ålderdomshem eller till det himmelska hemmet hon så ofta pratade om. Till sist fick jag en motvillig tjänsteman på någon instans att tämligen okänsligt säga "hon har dött" innan han lade på luren.

Jag tänker ofta på dig. Vila i frid, kära Vuokko.

Marthaförbundets projekt Matlust

Projektet Den gemensamma måltiden – matlust riktar sig till äldre personer och strävar efter att ge dem en guldkant i vardagen. Genom social samvaro och genom matlagning som väcker matminnen till liv vill projektet öka de äldre personernas aptit, minska känslan av upplevd ensamhet och därmed öka livsglädjen. Läs mer om projektet här.

Kontakt:

Se alla artiklar