19.10.2009

Har vi råd att spara fel?

Antalet anstaltsplatser skärs ner, stödet för närståendevård skärs ned, färdtjänsten för åldringar slopas så gott som helt, matservicen till äldre konkurrensutsätts så att åldringen betalar ett dyrt pris för dåliga livsmedel, dagsjukhus stängs och så vidare. Listan över åtgärder som drabbar våra äldre i dessa ekonomiska tider är lång. Att Finland går mot ett gråhårigare samhälle är inget någon kunnat undgå. Då antalet personer som ska försörjas med skattemedel (barn yngre än15 år, vuxna äldre än 68 år) uppgår till 50 på 100 skattebetalare, kommer motsvarande förhållande att inom tjugo år vara 80 på 100 skattebetalare. Befolkningen åldras – år 2030 kommer vi att ha 75 procent fler 75-åringar än vi har i dag. Detta sätter en press på hur samhället förbereder sig för att ta hand om sina invånare. Och hur vi i dag planerar för en hållbar vård.

I dag finns det i vårt land över 30 000 personer som mot ersättning vårdar sin anhöriga hemma. Antalet uppskattas vara bara en bråkdel av alla dem som gör det i hela Finland. Oftast är det fråga om personer som själva uppnått pensionsåldern och som mot en blygsam ersättning ger upp sin fritid, sin nattsömn, sitt sociala liv, i värsta fall sin egen hälsa för att sköta om sin nära och kära. Det är ett jobb där du inte räknar arbetstimmar eller övertid. Ett jobb där du inte kan ta en lunchpaus för dig själv eller ringa en vän och stämma träff för att gå ut och promenera, eller ännu mindre ta en kväll på teatern. Det är ett jobb där du i princip har rätt till några lediga dagar i månaden, men då inga ”avbytare” finns, ska du själv se till att få någon som kommer i stället för dig och vårdar din anhöriga, och själv betala mellanskillnaden.

Ersättningen för detta såväl fysiskt som psykiskt tunga arbete är mycket mindre än vad en skälig timpeng för motsvarande arbete i ett anställningsförhållande är. Den lagstadgade ersättningen för närståendevård ligger på mellan 300 och 600 euro per månad. Hur närståendevårdaren ersätts för sitt arbete besluts av kommunen, så praxisen kan variera stort. Samtidigt finns det kommuner som har insett värdet på detta arbete, och har gått in för att betala lite högre ersättningar än vad lagen kräver. Tyvärr tenderar ändå dessa kommuner att i dag, då ekonomin är så skral, skära ner på allt extra – också de extra euro som lagts ovanpå den lagstadgade ersättningen.

En snabb matematisk utvärdering ger vid handen att ett års ersättning till en närståendevårdare motsvarar en månad på anstalt. Så för varje person som ställer upp som närståendevårdare, sparar samhället in enorma summor. Samtidigt som den person som vårdas hemma garanteras en kärleksfull vård i sitt eget hem. Jag bara frågar: Har vi råd att spara fel?

Christel Raunio
verksamhetsledare

Se alla artiklar