Har du koll på kemikalier i köket?

Flera utredningar pekar på att det kan finnas ett samband mellan vanliga folkhälsoproblem och industriellt framställda kemikalier. Men det är en knepig uppgift att bevisa långsiktiga samband mellan exponering och försämrad hälsa. Normal användning av enskilda produkter är sällan farligt. Å andra sidan är det ingen som bär ansvaret för den sammantagna effekten av hela den kemiska cocktail som vi dagligen får i oss, eftersom det finns så mycket onödigt i så många produkter runt omkring oss. Därför kan det löna sig att använda lite sunt förnuft också i köket, där vi ju faktiskt hanterar allt det vi sedan stoppar i munnen.

Förutom att kemikalierna kan ha hormonstörande inverkan på människan har man kunnat påvisa eventuella långsiktiga samband mellan dem och olika hormonrelaterade sjukdomar, såsom bröstcancer, livmodertillväxt, pubertetsstörningar, försämrad reproduktiv hälsa och svårigheter att få barn.

Mest aktuella bland de industriframställda kemikalierna är fluorföreningarna (används som impregneringsmedel i textilier, skor och kärl) och ftalaterna (mjukgörare i plaster och kosmetika). Påvisat skadliga ftalater är numera förbjudna i de flesta (inhemska) livsmedelsförpackningar, barnleksaker och produkter, dock inte kläder, för barn under 3 år.

Vad säger lagen?

Lagstiftningen skyddar oss mycket bristfälligt mot industriella kemikalier. Kemikalier som bevisats vara giftiga, hormonstörande, cancerogena eller mutagena strävar man naturligtvis efter att minska användningen av och ersätta. Resten får användas tillsvidare så länge som de antas vara oskadliga och säkra bevis om skadlighet inte finns, även då misstankar om skadeverkningar kan föreligga. Forskningen har hittills konstant släpat efter, eftersom industrin ständigt utvecklar nya produkter, som exempelvis silikonblandningar för köksredskap. I fall de representerar en revolution eller ett bakslag vet vi helt enkelt inte ännu.

EU:s nya kemikalieförordning REACH är den första lagstiftningen i världen som ålägger kemiindustrin att undersöka om en kemikalie är skadlig innan den tas i bruk. REACH trädde i kraft i juni 2007 och tillämpas i sin helhet år 2018. REACH berör bara en liten del av de mest använda kemiska ämnena. REACH tar fasta på miljöeffekterna av enskilda ämnen, men inte på hälsoeffekterna av slutprodukterna, till exempel hur kemikalierna i den slutliga ”kemikaliecocktailen” i en muffinsform samverkar med varandra och hur de inverkar på dig. Myndigheternas uppgift blir att, med begränsade resurser, övervaka industrins riskbedömningar så gott det går.

Vad gör myndigheterna?

Till Europa importeras en växande mängd helt okontrollerade varor på gott och på ont. Många tror dock att de varor som importeras till Finland genomgår en noggrann kontroll av minutiöst noggranna myndigheter. Detta stämmer inte. Tullaboratoriet tar vissa stickprover, men de flesta varuleveranser passerar helt utan att kontrolleras.

Också i övriga EU tas stickprov, och då man upptäcker något som kan skada hälsan eller säkerheten – vilket man ideligen gör – ska de övriga medlemsländerna meddelas detta inom ett system på webben som heter Rapex. I Rapex dokumenteras sedan de förbjudna produkterna med namn och fotografi – allt från ansiktsfärgen för barn till den giftiga pyjamasen. I varje testlaboratorium gäller dock regeln att innan man finner bör man veta vad man letar efter. En inte alldeles enkel match i en värld där 100 000 kemikalier florerar.

Även vårt underbemannade Konsumentverk, som lyder under handels- och industriministeriet, gör kontroller, men fram till september i år hade man ännu inte testat en enda kemikalie. I fjol gjordes en gemensam satsning i hela EU på att testa en enda kemikalie: kadmium. Slutsatsen blev lyckligtvis den att producenterna i detta fall efterföljde reglerna väl.

Kemikalier i köket, läs mera här!