Från konstig knöl till framtidens föda

Från konstig knöl till framtidens föda

På Fagervik gård i Ingå forsar vattnet så gott som hela året. På 1720-talet när bruket sattes i gång efter en paus, var vattnet det viktigaste elementet som höll maskinerna i gång dygnet runt. I dag påminner den starka strömmen om gårdens historia. De flesta byggnaderna står kvar och en stor springbrunn sprutar ut vatten under sommarhalvåret på det stora parkområdet som omringar herrgården.

Det var till den här herrgårdsidyllen som potatisen hittade allra först i Finland. Det var tyska smeder som tog den med sig och började odla den vid sidan om det tunga arbetet.

– När tyskarna kom med potatisen fattade inte ortsborna hur man skulle äta den, så de åt blasten, berättar en av Fagerviks förvaltare, Otto von Frenckell.

Tillsammans med sin fru Catarina representerar han den nionde generationen på Fagervik. Mycket av det gamla är bevarat, och att vandra omkring på området är som att resa några hundra år tillbaka i tiden. Många äldre Ingåbor kallade också den potatissort som odlades där för ”tyskar” med långt y.

Numera fungerar den gamla smedjan som ett museum och på 1960-talet slutade också potatisodlingen på Fagervik, potatisen köper Otto och Catarina hos en av de närliggande odlarna.

– Vi odlade potatis ett tag bara för oss själva, men det var mest för känslan. Vi har en jättefin odlare här nära som vi köper av, berättar Catarina.

Predikan för potatis

Fastän potatisen hittade till Fagervik redan under 1720-talet dröjde det länge innan den blev en naturlig del av finländarnas vardag. Efter pommerska kriget på 1760-talet hade många soldater med sig potatis och då spreds också informationen om den till en bredare publik.

– Prästerna uppmanade efter sin predikan till potatisodling. De berättade också om vinterförvaring och gav tips på hur potatisen skulle tillredas, berättar Jukka Pekka ”JP” Palohuhta på Finska centralen för utsädespotatis.

Enligt honom hade finländarna svårt att greppa potatisen, ett av de första tipsen var att potatisen skulle malas till mjöl och sedan användas för brödbak.

– Men det är väldigt arbetsamt och inte alls det bästa sättet att utnyttja potatis. På 1800-talet blev rätter som potatismos och kokt potatis vanligare. Då började man också använda potatis för rieska (ojäst tunnbörd), piroger och lådor, berättar JP.

Äpple eller päron?

Vid sekelskiftet 1700–1800 började man tillverka alkohol av potatis, vilket ytterligare bidrog till potatisens popularitet. En grundläggande sak som ändå vållade problem var namngivningen av potatisen, ingen verkade riktigt veta vad potatisen skulle kallas.

– Det finska ordet peruna kommer från svenska jordpäron. På franska heter potatisen pomme de terre, alltså jordäpple, och ordet potatis eller potato kan härledas från batat.

Däremot finns det ingen sanningshalt i att det finska peruna skulle ha något med Peru att göra – även om potatisen härstammar från Sydamerika.

När potatisen blev allt vanligare ersatte den till slut rovan.

– Potatisen ger betydligt mycket bättre skörd än rovan, och dessutom innehåller den mycket energi och har därmed haft en viktig betydelse för befolkningstillväxten, säger JP.

Enligt JP kommer potatisens roll att bli än viktigare i vår konstant växande värld. Potatisen sprider sig hela tiden och erövrar nya områden.

– För närvarande är Kina världens största potatisproducent. Fördelar med potatisen är att den är miljövänlig och en skörd behöver väldigt lite vatten jämfört med till exempel ris.

Naturlig knöl

På Fagervik och Finska centralen för utsädespotatis fnyser man åt dagens hälsohets och alla dieter som kommer och går.

– Det har blivit lite hysteriskt, potatisen är en naturlig knöl, säger Catarina.

Hon får medhåll av maken Otto som säger att potatisen kommer att bestå, inte minst för att den kan varieras på så många sätt. Han påminner också om vilken exceptionell växt potatisen är:

– Det är den enda växten som växer på vilka breddgrader som helst, det finns lämpliga sorter för allt.

Enligt JP utvecklas vissa dieter till något som mer liknar en religion.

– Själv är jag potatistroende, skrattar han.

Däremot är alla finländare inte det – konsumtionen av potatis har sjunkit från 1950-talets topp, då finländaren åt 188 kilo potatis per år. Under 2000-talet har finländaren i medeltal ätit 60 kilo potatis om året. Till exempel i Storbritannien är konsumtionen klart större – britten äter ungefär 100 kilo potatis varje år.

– Potatis innehåller flera bra ämnen och är ett bättre födoämne än till exempel ris och pasta om man ser till kalorierna. Jag hoppas också att potatisens hälsofördelar får större spridning, säger JP.

Goda ämnen

Forskning har visat att potatis kan påverka blodtrycket positivt och den blå potatissorten Blue Congo innehåller mycket antioxidanter. I framtiden kan potatisen också få en helt ny roll.

– Potatis kunde användas för läkemedelsutveckling, men det förutsätter genteknisk behandling som än så länge är förbjuden i EU, berättar JP.

De goda ämnena i potatisen kunde också separeras och användas för mediciner. Ett annat alternativ är att producera till exempel vaccin i potatis eller i andra växter som ger god skörd. På detta sätt kunde man producera stora mängder vaccin, som enkelt kunde användas genom att äta de delar av växten som innehåller vaccinet.

Nya potatissorter

Samtidigt som forskningen om potatisens nya möjligheter pågår, förädlas också nya potatissorter. I sommar kom Boreal Växtförädlings nya potatissort ut på den finska marknaden.

– Sedan 1970-talet har största delen av vår nypotatis varit av sorten Timo, men nu för tiden står Timo som en förälder till den nya sorten Jussi. Namnet kommer från midsommarfirandet, eftersom det är potatisens högsäsong just då. Nästa år ska det redan gå att få tag på Jussi i större utsträckning, säger JP.

Men hur viktig är potatisen i dagens Fagervik då? Enligt Catarina äter familjen von Frenckell lika mycket potatis som vilken annan bondefamilj som helst. Däremot finns det en potatisrätt som är särskilt viktig i just Ingå.

– Potatisgröten, eller Ingågröten som de flesta kallar den. Otroligt god och ska ätas med en stor smörklick, tipsar Catarina.

Text: Michaela von Kügelgen

Se alla artiklar