26.03.2013

Fattigdom är mer än brist på pengar

Många förknippar barnfattigdom med svältdrabbade u-länder och barnarbetskraft. Men fattiga barn förekommer också i Finland, och deras antal har de facto vuxit under de senaste 15 åren. På Mannerheims Barnskyddsförbund vet man att barnfattigdomen har betydelse för barnets utveckling.

– Fattigdom kan vara förknippad med känslor av skam hos barn. Risken att bli mobbad är större för den som har det ekonomiskt dåligt ställt, och ensamhet i barndomen ökar risken för utanförskap senare i livet, säger generalsekreterare Mirjam Kalland.

I industriländer räknas familjer vars samlade inkomst är lägre än 60 procent av medianinkomsten som fattiga. Den här måttstocken kallas för relativ fattigdom, eftersom de låga inkomsterna gör det svårt för familjen att kunna nå upp till den allmänna levnadsstandarden i landet.

Det förekommer emellertid också absolut fattigdom, där basutkomsten är hotad och möjligheterna att försörja familjen är i vågskålen. Även i Finland har familjer fått ställa sig i brödkö, och barn har varit tvungna att avbryta sina gymnasiestudier, eftersom det inte funnits pengar till böcker. Detta kan ha allvarliga följder både för barnens utbildning och för deras sociala relationer.

– Barnen kan bli tvungna att avbryta sina hobbyer och kan inte gå med kompisarna på bio. Man har varken råd att köpa födelsedagspresenter till andra eller att själv ordna kalas. Det finns helt enkelt ingenting extra, konstaterar Kalland.

I riskzonen

På Folkpensionsanstalten (FPA) har flera forskare undersökt barnfattigdom. Under 1990-talet sjönk antalet låginkomsttagare. Minskningen var större bland barnfamiljer än inom befolkningen i övrigt, men under 2000-talet ändrades kursen.

– Andelen fattiga barn har ökat i förhållande till andra fattiga. Detta kan förklaras av en ökning av antalet ensamförsörjande, säger Mikko Niemelä, ledande forskare på FPA.

En annan grupp som befinner sig i riskzonen är flerbarnsfamiljerna. Också skillnaderna mellan barnfamiljerna har ökat, i dag finns det fler såväl höginkomsttagare som låginkomsttagare bland barnfamiljerna än tidigare.

Nu för tiden är befolkningen koncentrerad till huvudstadsregionen, där bostadskostnaderna är högre än i övriga delar av landet. Trenden är att man flyttar längre bort från centrum när man får fler barn.

– Om man inte råkar bo nära goda trafikförbindelser, ökar transportutgifterna, vilket kan göra det besvärligare att föra barnen till deras hobbyer. Dyrast är det att bo i kranskommunerna, eftersom transportkostnaderna blir så höga, säger Niemelä.

Värst var situationen år 2007, då 151 000 finländska barn räknades som fattiga. Sedan dess har barnfattigdomen sjunkit som en följd av finanskrisen. Enligt Niemelä brukar ekonomiska kriser ha en omedelbar utjämnande effekt, eftersom kriserna till en början minskar på kapitalinkomsterna, speciellt för välbemedlade.

Sämre förutsättningar

Fattigdom är också kopplad till en rad andra svårigheter. Risken för att barnen har dålig skolframgång, drabbas av mentala problem och trasslar in sig i ungdomsbrottslighet ökar i förhållande till föräldrarnas ekonomiska svårigheter.

– Kraften att ta hand om barnen minskar, vilket kan leda till ett så kallat låt-gå-föräldraskap, säger Kalland.

Alla familjer som räknas som fattiga har det emellertid inte lika dåligt ställt. Faktorer som en bra parrelation och goda sociala nätverk underlättar situationen. En ljus syn på framtiden har också en positiv effekt. Därför kan penningbrist i en familj där både föräldrarna är unga studerande ha mindre inverkan på stämningen hemma än i en familj där föräldrarna är långtidsarbetslösa.

– Det finns olika former av resursbrist. Att ha brist på pengar är jobbigt för alla, men känns mer betungande för den som upplever sig vara i en återvändsgränd, säger Kalland.

När föräldrarna själva har det tungt, blir det också svårare för dem att ingjuta hopp i sina barn. Mannerheims Barnskyddsförbund gjorde nyligen en webbenkät om ekonomiska svårigheter som riktades till unga i åldern 12 till 18 år. Av resultatet framgick bland annat att fattigdom leder till mera gräl och stridigheter inom familjen, något barnen reagerar på starkare än de vuxna inser.

– Föräldrarna tror att barnen inte känner till deras ekonomiska svårigheter, och att dessa inte påverkar. Men barnen förstår mycket mer än föräldrarna inbillar sig. De sörjer över att föräldrarna inte har råd att köpa medicin eller nya glasögon till sig själva, och vågar inte be dem om sådant de behöver för egen del, säger Kalland.

Förbättring av socialskyddet

Barnfattigdomen kommer inte att gå över av sig själv. För några år sedan prickades Finland som ett av de EU-länder som inte tar problemet på allvar. Vad kan man då göra för att få en förändring till det bättre?

Förbättrad sysselsättning för föräldrarna i fattiga familjer skulle hjälpa upp situationen. Såväl Kalland som Niemelä talar också för en förbättring av barnfamiljernas socialskydd.

– En helt konkret åtgärd skulle vara att bedöma utkomststödet på basis av familjens inkomster och lämna barnbidraget utanför, säger Kalland.

I dagens läge blir ofta de fattigaste familjerna i praktiken helt utan barnbidrag. Annat man kunde göra är att förbättra det stöd som erbjuds ensamstående. Mikko Niemelä anser vidare att det skulle vara viktigt att ta den starka flyttningstrenden till huvudstadsregionen på allvar.

– Situationen kommer inte att ändras, och man borde ta hänsyn till den i bostadspolitiken, säger han.

Enligt Niemelä borde barnfamiljer prioriteras när man fattar beslut om nya bostadsområden i huvudstadsregionen.

Text: Jessica Suni

Se alla artiklar