En röst för EU

Deltagande i EU-valet har i Finland genom tiderna varit rätt så lamt. Ändå har mycket av den lagstiftning som förverkligas i Finland sina rötter i ett direktiv eller beslut på EU-nivå. Det är alltså ingen avlägsen byråkratifabrik som fungerar i Bryssel och Strasbourg. Det är fråga om en instans som har en direkt inverkan på din och min vardag: maten vi äter, sminket vi använder, medicinerna vi tar, företagen vi jobbar för och tjänsterna vi använder oss av, trafiken på vägarna, miljön som omger oss och så vidare. Det är faktiskt långt över hälften av alla lagstiftningsfrågor som riksdagen tar sig an, som har en EU-koppling.

Detta tycks också majoriteten av finländarna inse. Men ändå är det, enligt en undersökning gjord av TNS-Gallup för Europaparlamentets kontor i Finland och MTV3 i februari, bara 48 procent som säkert tänker rösta i EU-valet i juni. Upp till en femtedel uppger att de inte tänker rösta i valet fastän de, enligt undersökningen, inser att de genom att rösta också påverkar vem som får fatta beslut. Beslut som i hög grad även berör Finland.

Saken är förstås den att även om många inser att det mesta besluts i EU, har vi finländare kanske ändå inte riktigt förstått det innerst inne. Det är ju så långt till Bryssel, medan vägen till det egna kommunkansliet och den egna kommunfullmäktigeledamoten eller riksdagshuset i Helsingfors är kortare, såväl fysiskt som psykiskt. När dessutom skämten om de krokiga och raka gurkorna fortfarande frejdigt lever i EU-relaterade diskussioner vid kaffebordet, är det inte att undra på att uppdraget som EU-parlamentariker ännu inte fått den status det de facto borde ha.

Det oroar mig att intresset för valet och EU-parlamentet är så litet. Tänk om man i massmedierna kunde skönja samma intresse som vid riksdags- eller presidentval. Tänk om gallupundersökningarna om vilka partier som ligger i täten skulle dugga tätt då vi öppnar dagstidningarna. Tänk om scenarierna kring vilka grupperingar som blir starkast och störst skulle fylla tidningarnas förstasidor, och vi därmed kunde läsa om hurdan framtid vi EU-medborgare eventuellt möter. För tänk att det är just det som det hela gäller, vem som får vara med och besluta, och vilka grupperingar som blir störst. Tänk om vi insåg det!

Då skulle alldeles säkert kandidatraggandet vara historia blott och intresset av en helt annan karaktär. Kändisfaktorn i all ära, men visst behöver vi flera finländare i parlamentet som vill påverka EU, så att den finländska och framför allt den finlandssvenska dimensionen syns. Och som kvinna ser jag gärna flera kvinnor bland våra finländska EU-parlamentariker. Framför allt ska vi alla gå och rösta i valet – det är det enda sättet att kunna påverka EU och vår framtid.

Christel Raunio
verksamhetsledare