25.03.2014

En bra mamma behöver inte vara perfekt

”Mamma, ta av mig regnbyxorna, jag måste gå på toaletten igen”, säger kunden och faller pladask på golvet. Det blir gråt och så får man trycka en ispåse mot kinden. Jag lägger påsen i handväskan eftersom den innehåller blåbär – kanske man hinner äta dem senare. Sedan bär det av till dagis med håret på ända.

Så beskriver journalisten Sari Helin, 45, en vanlig vardagsmorgon på sin blogg Huono Äiti (Den Dåliga Mamman). Inlägget Huomenta vaan (God morgon bara) går i typisk Huono Äiti-stil – en ögonblicksbild ur vardagen som småbarnsmamma beskriven med glimten i ögat. Det är en bild som många kan känna igen sig i – Helins blogg har blivit oerhört populär och når via Facebook i medeltal 50 000–60 000 kvinnor i åldern 25–45 år varje vecka.

Inom fyra väggar

Den Dåliga Mamman är en karaktär med just ett sådant liv som folk lever inom hemmets fyra väggar. Den sortens liv som inte är fulländat utan trasigt, där man ibland är ytterst trött och kraftlös. Den Dåliga Mammans bästa vapen är humorn, skriver Helin på bloggen.

– Tanken på Den Dåliga Mamman föddes när jag bodde i USA för elva år sedan och nyligen hade fått mitt första barn. Jag var en väldigt annorlunda mamma jämfört med amerikanerna. Jag var betydligt allvarligare. De orkade hela tiden heja på sina barn, medan jag bara väntade på att få gå hem från lekparken och sova bort mina sömnskulder. Bloggen föddes alltså ur en mindervärdeskänsla, berättar Sari Helin, som i dag kan leva på det företag hon har byggt upp kring bloggen.

Hon tror att bloggens popularitet beror på att det finns ett behov av att våga säga högt att man är trött, misslyckad och kanske till och med vill ha semester från familjen ibland. Stommen i bloggen kommer från Helins liv.

– Men jag är en mästare på att överdriva. Mycket av det jag skriver om händer inte mig direkt, utan kanske någon vän. Mina egna barn är en outsinlig källa till inspiration, även om de har lärt sig säga ”det där skriver du sedan inte om”, berättar Helin.

Nytt sätt

För Marika Railila, 56, är vardagen som småbarnsmamma mera avlägsen – hon blev själv mamma för 32 år sedan. För ett par år sedan föddes hennes första barnbarn Elliot. Rollen som farmor har fått Railila att se på sitt eget moderskap på ett nytt sätt.

– Jag har fått perspektiv. Man reflekterar över det som har varit och hur man kanske hade kunnat vara en bättre mamma, man vill ju göra det bästa för sina barn. Med facit på hand kanske jag skulle ha gett ännu mera av min tid, även om jag då tyckte att jag gav all min fritid.

Men samtidigt betonar Railila att man inte ska vara alltför hård mot sig själv som mamma.

– Som ung funderade man över om man var en tillräckligt bra mamma, om man gjorde rätt, men varje mamma och pappa är den bästa för just sitt barn. Dessutom har barn också andra vuxna omkring sig. Om jag inte har varit jätteduktigt på något, så kanske någon annan har varit bättre på det, säger hon.

Många sidor

Sari Helin anser att också en Dålig Mamma kan vara bra, om hon är genuint intresserad av sina barns liv.

– Barn nöjer sig med väldigt litet, men förtjänar det allra bästa. En Dålig Mamma är i den lyckliga positionen att hon varje dag kan lära sig bli en bättre människa uttryckligen av sina barn. Den lärdomen måste man ödmjukt ta emot.

Helin karaktäriserar sig som en mamma med många sidor.

– Jag blir fort arg, vilket innebär att det smälls i dörrarna hemma hos oss. Å andra sidan lugnar jag ner mig blixtsnabbt. Jag kramar och pussar, men behöver också min egen tid, som är onsdag kväll då min vän är tillsammans med barnen. Jag är kanske strängare än många andra mammor jag känner, men också galnare och kan överraska barnen med upptåg à la Pippi Långstrump.

Det svåraste med att vara mamma är att orka svara på barnens krav på bästa möjliga sätt, menar Helin. Ett barn kräver äkta närvaro varje vaken stund.

– Det mest givande är när man får barnet att skratta genuint eller när man ger beröm och ser hur barnets själ smälter av lycka. Det är otroligt, otroligt viktigt att berömma barn, poängterar hon.

Ingen prestation

Helin tycker att det i dag finns en förväntan på att kvinnor alltid ska vara goda mödrar.

– En kvinna utanför Huono Äitis popup-butik skrek ”usch, inte finns det några dåliga mammor, alla är bra mammor” åt mig. Men den förväntningen besannas inte alltid. Man når kanske inte alla gånger fram till att vara bra, men man kan alltid försöka sitt bästa.

Också Marika Railila tycker att mammor har för stora krav på sig själva. Hon menar att mammor borde unna sig litet egen tid ibland, att ”bara vara” – något som också barnen kan njuta av.

– Allt behöver inte vara prestationer, barn måste inte ha fyra hobbyer hela tiden.

Inte heller Sari Helin vill upprätthålla myten om den uppoffrande martyrmamman som alltid gör rätt. I bloggens årskrönika sammanfattar hon en vårmånad år 2013 så här:

I maj övervägde Den Dåliga Mamman att skura toaletten, laga makaronilåda, stryka och byta lakan. I stället lackerade hon naglarna.

Railila anser att man som mamma inte ska vara för sträng, vare sig med barnen eller med sig själv.

– Ett barn ska ha gränser, men om man dödstrött kommer hem från jobbet med matkassar och barnet ställer sig på tvären så kanske man inte behöver vara så konsekvent just då, bara man har grundreglerna klara. Mamma får också vara trött, säger hon.

Egen tid

De gånger föräldrarna är trötta eller behöver egen tid är det viktigt att kunna ty sig till ett stödjande nätverk. Marika Railila har turen att ha flera generationer på en armlängds avstånd, vilket hon också hade då hon själv var småbarnsmamma. Hennes dotter och den egna mamman bor på några hundra meters avstånd, och sonen med familj bor några kilometer bort ”på vägen till butiken”.

– När både föräldrarna och barnen är trötta är det trevligt om det finns någon som kan ta över en stund. Jag tror att alla generationer har något att tillföra, och jag hoppas att jag som farmor kan ställa upp om det behövs.

Sari Helin förlorade sina föräldrar medan de ännu var i arbetslivet, och säger att hon på den tiden aldrig lyssnade på dem.

– I dag, när de inte längre finns, skulle jag ge vad som helst för att kunna fråga dem om råd, till exempel om hur man uppfostrar ett barn som är på väg in i tonåren, eller vad man ska göra med en femåring som är kinkig med maten. Vi uppskattar inte det vi har förrän vi har förlorar det, säger Helin och fortsätter:

– Mina barn växer upp utan den rikedom som olika generationer ger, eftersom de inte har några mor- eller farföräldrar. Det är otroligt synd, men omöjligt att göra något åt. Alla barn skulle förtjäna att kunna åka hem till en mormor eller farmor, äta bullar och bara vara.

För bråttom

Helin påpekar att det också finns barn som går miste om känslan av släktens fortgång på grund av mor- och farföräldrar som har alltför bråttom eller till exempel är alkoholiserade.

– Och det är väldigt synd, säger hon.

Helin och Railila är överens om att äldre generationer inte ska pracka sina råd på yngre familjemedlemmar.

– Jag vill inte pracka på någonting, men jag står gärna till tjänst om det behövs, säger Railila. Jag respekterar min sons familjs beslut och regler, och deras sätt att göra saker. Rutiner och sådana regler som föräldrarna har ställt upp följer vi, men hos farmor får man också bli litet bortskämd!

Marika Railila har märkt att sonsonen Elliot ofta uppskattar att leka med vardagsföremål som slevar och kastruller. Att få sätta sig i farfars traktor i garaget är alltid en given höjdpunkt, liksom att ströva i skogen med farmor. Och en nästan jämnårig fyrbent vän finns också redo för lek: den chokladfärgade labradoren Skruttan, som Elliot döpt om till ”Kukka”.

– Ibland kan vi bara sitta på sofflocket och titta och umgås, det är lika värdefullt att använda sin tid på det sättet, konstaterar Railila.

– Barn är duktiga på att delta i vardagliga sysslor. Det behöver inte vara så märkvärdigt, de kan till exempel vara med och baka bröd. Eller tömma butikskassen, som Elliot tycker är jätteroligt.

Text och foto: Kira Schroeder

Sari Helins blogg hittar du på www.huonoaiti.fi.

Se alla artiklar