26.10.2010

Det handlar om att prioritera

Lina Laurent från Helsingfors är en av dem som medvetet valt en enklare livsstil. När hon tillsammans med sambon Kasimir för fyra år sedan fick sitt första barn blev nedväxlingen ännu mera påtaglig. Familjen som lever sparsamt tänker både i ekonomiska och ekologiska banor när de gör sina val och försöker även återanvända saker så långt det går.
– Vi jobbar deltid, berättar Lina. Och från första början har vi båda varit hemma med barnen och jobbat vid sidan om.

Hemma. Det är lägenheten på Drumsö i Helsingfors. Men under sommarmånaderna bor familjen ute på landet. Släktbanden leder till Kuru, norr om Tammerfors, och där säger Lina sig ha en del av sitt hjärta. I Parkkuu finns stugan – torpet – där familjen håller till en tredjedel av året. Förutom Lina och Kasimir består familjen även av sönerna Milo, 4 år, och Leo, 2 år.
– Barnen och jag var på landet hela sommaren medan Kasimir pendlade ner till Helsingfors och jobbade tre till fem dagar i taget, berättar hon.

Mer tid hemma
Varken Lina eller Kasimir har något intresse av att arbeta nio till fem. Kasimir jobbar som kappseglingstränare och har valt att minska på sin arbetstid och att förlägga mycket av jobbet till kvällar så att han ska kunna tillbringa mer dagtid hemma.

Lina å sin sida har ett eget företag varifrån hon får en del av sina inkomster. Arbetsveckorna varierar mycket, men i snitt jobbar hon fem timmar om dagen tre dagar i veckan. Hennes jobb innefattar journalistik, undervisning, guidning och hantverk. För närvarande kommer den fasta brödfödan från undervisning i interkulturell kommunikation vid Helsingfors Arbis och Fortbildningscentralen vid Åbo Akademi. Men hon jobbar även som journalist.
– Jag kan ganska långt välja de jobb jag är intresserad av och jag väljer att ha mycket fritid. Nu på hösten till exempel blir det ofta en vardag i veckan då både Kasimir och jag är hemma samtidigt hela dagen, berättar hon.

Medvetna ekonomiska val
Lina tycker downshifting är sunt för dem som har möjlighet till det. Men det gäller att komma ihåg att alla inte har samma utgångsläge och möjlighet.
– Jag tycker det är fantastiskt att man i Finland får pengar av staten för att vara hemma med sina barn, säger hon. Det är inte alls självklart då man jämför med andra europeiska länder. Och samtidigt uppskattar jag den kommunala dagvården.

Om ett år fyller den yngre sonen tre år. Då upphör hemvårdsstödet och i samma veva kommer Lina att öka sin arbetsmängd något.

När man jobbar mindre, får man mindre lön och då gör man också mer medvetna ekonomiska prioriteringar. Hos Lina går familjens pengar främst till mat, boende och bil.
– Vi bor inte jättestort, konstaterar hon. Fyra personer på sextiofem kvadratmeter är något under normal standard.

Att vara med familjen på landet, att se barnen leka tillsammans eller samvaro med goda vänner är några av Linas definitioner på lycka. Men att vara i skogen och röja kan ge lika starka och fina känslor.
– Jag vill ofta göra något konkret och praktiskt, säger hon. Jag tycker om att hugga ved, renovera fönster, klippa får och virka mössor.

När hon funderar över vad hon vill ge vidare till sina barn går tankarna först och främst till att de ska få en trygghet i sig själva och lära sig tänka självständigt.
– De ska kunna argumentera och stå för sig själva och för sina åsikter samt ha en sund inställning till konsumtion, säger hon.
Men hon hoppas också att sönerna ska kunna utföra praktiska sysslor och att det inte ska kännas främmande för dem att odla potatis eller att veta varifrån köttet på bordet kommer.


Ifrågasätt situationen
– Vi kanske lever lite annorlunda än de flesta av våra vänner, konstaterar hon. Dem vi umgås med lever mer konventionellt och jobbar normalt. I vissa familjer är det bara mamman som blivit hemma med barnen.

Lina funderar litet över de par som resonerar att det inte är ekonomiskt fördelaktigt för pappan att stanna hemma och vara föräldraledig. Hos många faller i stället den lotten på mamman. Kanske går det att vinna en tusenlapp på arrangemanget, men många gånger skulle det ändå gå att prioritera annorlunda. Att ens barn får en nära kontakt till båda föräldrarna går inte att mäta i pengar.
– Men ibland har jag märkt att många inte verkar vilja, eller kanske ens klarar av, att vara tillsammans med sin familj mera än de är, säger hon. Många familjer har det svårt ekonomiskt och en del kan också ha stora lån som de vill betala så fort som möjligt.

Kanske kan det kännas främmande för många att sätta sig ner och ifrågasätta sin situation. Downshifting är annorlunda. Downshifting är inte normen. Och naturligtvis finns det också de som gärna gör karriär och som ständigt vill tjäna bättre och höja sin status. Tyvärr verkar många arbetsplatser inte heller inse vad flexibilitet innebär och kan tillföra.

Hur reagerar då omgivningen när man tar kontroll över sin egen tid? När man väljer att vara hemma med familjen och är så nöjd med livet som det ser ut just nu att man slipper drömma? Kan det medvetna valet i att söka lyckan i det enkla rent ut sagt väcka avund?
– Det kan hända att någon varit avundsjuk, svarar Lina. Jag vet inte, jag har inte märkt något. En del tycker det är fint det vi gör. Och det är ingen omöjlighet. Rent ekonomiskt tror jag att många fler skulle klara av det. Det handlar ganska långt om vad man prioriterar.

Text: Cia Hemming

Artikeln publicerades i Martha nr 5/10

Se alla artiklar