08.03.2006

Den internationella kvinnodagen

Datumet firas också i FN och i många länder är det en nationell helgdag. När kvinnor från alla kontinenter, ofta med olika etnisk, språklig, kulturell, ekonomisk och politisk bakgrund, firar ”sin dag”, kan de se tillbaka på mer än nittio års kamp för jämlikhet, rättvisa, fred och utveckling.

Den internationella kvinnodagen är berättelsen om vanliga kvinnor som har skapat historia: kvinnors kamp i århundraden för att få delta i samhället på samma villkor som män. I det gamla Grekland uppmanade Lysistrate till sexstrejk mot männen för att få slut på kriget. Under den franska revolutionen ville kvinnorna i Paris ha ”frihet, jämlikhet och broderskap” och marscherade till Versailles för att kräva rösträtt.

Idén med en internationell kvinnodag uppkom för första gången vid sekelskiftet som i industriländerna var en period med expansion, turbulens, stor befolkningstillväxt och radikala ideologier.

Nedan följer en kort kronologi över de viktigaste händelserna.

1909
Den första nationella kvinnodagen firades i hela USA den 28 februari enligt en förklaring från det amerikanska socialistpartiet. Kvinnor i USA fortsatte att fira dagen den sista söndagen i februari fram till 1913.

1910
Under ett möte i Köpenhamn som arrangerades av Socialist International instiftades en kvinnodag för att hedra kvinnorörelsen och för att främja kampen för kvinnors rösträtt. Förslaget antogs enhälligt av mer än 100 kvinnor från 17 olika länder, bl.a. av de tre första kvinnliga medlemmarna av Finlands parlament. Inget bestämt datum för kvinnodagen sattes.

1911
Som ett resultat av mötet i Köpenhamn året innan firades Internationella kvinnodagen för första gången (den 19 mars) i Österrike, Danmark, Tyskland och Schweiz, där mer än en miljon kvinnor och män deltog i möten. Förutom att kräva rösträtt och rätt till offentliga ämbeten, krävde de rätt till att arbeta, rätt till facklig utbildning och att få slut på diskriminering på arbetsplatsen.

Mindre än en vecka senare, den 25 mars, omkom mer än 140 arbetande flickor, de flesta italienska och judiska immigranter, i den tragiska Triangle-branden i New York. Denna händelse fick stor betydelse för arbetslagstiftningen i USA, och de arbetsförhållanden som ledde till katastrofen diskuterades på de efterföljande kvinnodagarna.

1913-1914
Som en del av fredsrörelsen, som började spira i slutet av första världskriget, firade ryska kvinnor sin första kvinnodag den sista söndagen i februari 1913. Överallt i Europa hölls kvinnomöten på eller runt den 8 mars följande år, antingen för att protestera mot kriget eller för att uttrycka solidaritet med sina medsystrar.

1917
Två miljoner ryska soldater dog i kriget och ryska kvinnor valde återigen den sista söndagen i februari till att strejka för ”bröd och fred”. De politiska ledarna var emot strejken, men kvinnorna fortsatte. Resten är historia: fyra dagar senare tvingades tsaren att abdikera och den provisoriska regeringen gav kvinnor rösträtt. Den historiska söndagen var den 23 februari enligt den julianska kalendern som då användes i Ryssland, och den 8 mars enligt den gregorianska som användes överallt.

Sedan dess har den internationella kvinnodagen fått en ny global betydelse för kvinnor i både utvecklade och utvecklingsländer.

Den växande internationella kvinnorörelsen som stärkts av fyra världskonferenser i FN-regi, har haft stor betydelse för det gemensamma arbetet för kvinnors rättigheter, bl.a. kvinnors rätt att delta i den politiska och ekonomiska utvecklingen.

Den internationella kvinnodagen är alltmer ett tillfälle att tänka tillbaka på de framsteg som nåtts, att kräva förändringar och att fira de kvinnor som med mod och beslutsamhet har spelat en avgörande roll i utvecklingen av kvinnans rättigheter.

Källa: FN
Se alla artiklar