07.02.2008

Lisbeth i livets ledband

Varför avancerar kvinnor inte från mellan- till toppnivå? Släpps de inte fram? Vill de inte göra karriär? Är det glastaket som kommer emot?

– Forskningen visar att det finns ett glastak, det vill säga att det finns olika strukturer i samhället som missgynnar kvinnor, säger Minna Hiillos, projektledare för NASTA (Naisjohtajuuden tutkimus- ja koulutushanke).

– Men inte är det så att männen vill diskriminera, processerna och strukturerna är bara så djupt rotade och män har en tendens att stötta varandra på olika sätt.

I Larsmo, Jakobstads grannkommun, jobbar Lisbeth Staffans som vd för Baltic Yachts sedan 1991. Företaget, som i dag har omkring 130 anställda, specialbygger segel- och motorbåtar i miljonklassen som deras kunder drömmer fram. Staffans tror att det till stor del beror på kvinnorna själva att de inte når toppen.

– Kanske vi kvinnor inte ens vill komma igenom glastaket, vi bara tror att vi vill. I något skede kommer familjen alltid med i bilden och som mamma har vi den inställningen att vi varken kan eller förmår bli chefer om familjen försummas.

Att kvinnor är intresserade av att utbilda sig har Hiillos konstaterat i sin forskning. Däremot verkar intresset för genusfrågor vara svalt.

– Många ambitiösa studerande är inte intresserade av genusfrågor så länge de studerar, men efter studierna brukar insikterna komma. Jag har också märkt att många av de kvinnliga chefer jag intervjuat inte gärna talar om vare sig genusfrågor, löner eller glastak.

Även Lisbeth Staffans har när hon intervjuat unga, duktiga studerande märkt att de sällan vill bli chefer eftersom de utgår ifrån att de inte kan ha både familj och en chefspost.

– Själv tror jag däremot att man kan ha båda; det gäller bara att ha mer tålamod, konstaterar hon. Visst, du föder barn och är borta några år. Men åtar du dig en chefspost kan du inte förvänta dig att man ska ge dig två år ledigt. Så gör undan barnafödandet först och gå sedan framåt. Eller välj bort barnen om du blir chef som väldigt ung.

– Kanske är det så att många förblir chefer på mellannivå eftersom det är lättare att kombinera med familjeliv. Men att kvinnor skulle vara bättre chefer än män är en generalisering man inte ska ta till eftersom ett bra chefskap har mycket med personlighet och utbildning att göra.

Det oaktat finns det forskning som visar att företag ledda av kvinnor skulle ge tio procent mer i avkastning.

– Visst kan det vara så, funderar Hiillos, men då ska vi minnas att de kvinnor som når topposterna också är jätteduktiga kvinnor. Det är svårt att påstå att de skulle vara bättre chefer. Forskningen är heller inte enig, utan visar både för och emot.

När man säger att det bara är hårda kvinnor som når toppen förklarar man det med det hårda klimatet och med att rollmodellerna är manliga. Men är det en myt eller en förklaring?

Att Lisbeth Staffans blev verkställande direktör för ett företag som till hundra procent sysslar med export och det i en mansdominerad bransch, var aldrig något medvetet val. Sprungen ur en företagarfamilj fick hon med sig en hel del grundkunskaper redan vid matbordet. Den egna plattformen göts på Hanken i Helsingfors och erfarenheterna utökades tack vare längre utlandsvistelser i Tyskland, England och Kanada, där hon integrerades i de olika ländernas arbetskultur. I slutet av sjuttiotalet blev det retur till barndomens Jakobstad, där hon började undervisa engelska för högstadieelever.

– Av det fick jag skinn på näsan. Men jag lärde mig också en hel del pedagogik, något som är välbehövligt för ett ledarskap.

Och därefter fick hon jobb som hjälpreda vid marknadsföringen på Baltic Yachts.

– Jag fick faktiskt börja jobbet med att ringa upp och säga att jag var gravid och tänkte ta mammaledigt i ett år. Ganska intressant i och med att många kvinnor ofta är rädda för att satsa på karriär med tanke på familjen.

– Men nog är det mycket viktigt att man har någon som stöder en, konstaterar Lisbeth. För att ha barn samtidigt som man vill satsa på sitt jobb betyder att det måste finnas en man som ställer upp eller ett socialt nätverk man kan lita på. Annars går det inte.

Efter nio år på marknadsföringen blev hon sedermera vd för hela bolaget och då kom det kontaktnät hon skapat under studietiden och de kvinnor i chefsställning hon kände väl till pass. För första tiden som vd var ingen dans på rosor. Året var 1991 och Finland var hårt drabbat av ”laman”.

– I början tog jag mig fram genom att kontakta folk i samhället som hade bra utsiktspost, så att företagets verksamhet skulle kunna snurra vidare, även om det ibland var så mörkt att man inte ens såg ut genom fönstret.

Men svårigheterna gav henne också en möjlighet att visa vad hon gick för.

– Den respekt jag fått har kommit till för att jag blev chef under väldigt dåliga stjärnor, konstaterar hon. Det var oerhört tufft, men det fanns en otrolig sammanhållning och vi hjälptes alla åt. Och kan du uppfylla det du lovar medarbetarna och inte bara pratar tomma ord kommer respekten av sig själv.

Staffans tycker att många unga studerande i dag verkar oroa sig för att inte få de speciella och högavlönade tjänster de siktar in sig på och anser att den ribban borde sänkas.

– Det är helt ok att börja på låg nivå, för folk bränner lätt ut sig när de egna ambitionerna är så enormt höga. Som ung har man också väldigt bråttom och är rädd för att missa saker. Men livet leder en ändå med tiden dit man vill.

Att varken vara tekniskt utbildad eller kunna bygga båtar har ibland varit en nackdel. Men det har också betytt att Lisbeth sluppit slösa energi på att försöka hävda sig och i stället kunnat fokusera på det hon är bra på, som till exempel ekonomi. Men hon bryr sig också om andra saker än de rent tekniska. Exempelvis händer det mycket i ett familjeliv och kanske kan de manliga anställda lättare anförtro sig åt henne än åt en manlig chef. Det är viktigt att de anställda mår bra på jobbet.

– Kanhända har jag också som kvinna haft lättare att erkänna att jag inte kan teknik, funderar hon. Kvinnor har en annorlunda approach till saker och ting, medan karlar har ett större ego och är måna om att inte visa sina svagheter.

– Men låt det vara lite genomskinligt, också när du är ledare, säger hon. Som helhetsmänniska hänger jag inte upp mig på detaljer utan tar i stället tag i saker så att de rullar vidare. Man måste våga fatta beslut och gå vidare utan att jämt fundera på riskerna. För risker finns det alltid.

Text: Cia Hemming

Se alla artiklar