28.05.2013

Pappa blir med barn

Fredrik Erlandsson i Mariehamn har varit pappaledig i över ett års tid med bägge sina två barn.

– För mig var det helt självklart att vi skulle dela på föräldraledigheten, och det var det också för min fru, säger Fredrik som stannade hemma i 13 månader med äldsta sonen Frans och i 18 månader på halvtid med yngsta sonen Bror.

Pappaledigheten har gett honom enbart positiva erfarenheter, dessutom menar han att det är roligare att vara hemma med barnen än att jobba.

– Om man har en jättehög lön, är det kanske svårare att vänja sig att leva på så lite pengar som man får när man är vårdledig, men när min första son föddes gick jag fortfarande i skola. Jag var hemma ett helt skolår med honom, och dessutom sommaren innan och efter. Men jag var van vid att leva knapert, det kändes inte som att jag måste ge avkall på något. Man rättar helt enkelt mun efter matsäck och väljer bort Thailandsresan, konstaterar Fredrik.

Amorteringsfria månader

Familjen Erlandsson bor i ett hus från 1970-talet på Klinten i Mariehamn som de köpte och renoverade efter att första sonen hade fötts. Fredrik är utbildad musiker och pedagog och jobbar som kantor i Jomala församling på Åland. Hans fru Karin Erlandsson är kulturredaktör på dagstidningen Nya Åland.

Fredrik menar att en av grundförutsättningarna för att han kunde leva på hemvårdsstöd så länge var att familjen fick amorteringsfritt på huslånet. Dessutom var räntan just då väldigt låg.

Dagarna som hemmapappa fylldes med barnskötsel och hushållsgöromål: blöjbyte, att koka gröt, handla, städa, laga mat och tvätta.

– Det blev mycket rutiner och då går tiden fort. Jag tänkte att jag skulle städa ur någon garderob och organisera garaget, men man hinner inte med så mycket mer än att ta hand om hus, barn och kanske träffa någon för lunch eller över en kopp kaffe.

Djupare kontakt

Tiden hemma hjälpte honom att etablera en djupare kontakt med barnen, det är han övertygad om.

– Man får lära sig vad som är viktigt för dem, saker som jag inte hade förstått annars, som att en kråka på vägen kan vara det roligaste som finns. Och att man inte behöver köpa ett stort hoppslott eller åka på värsta utflykten för att de ska vara nöjda. Det räcker med närvaro i det lilla.

– Tillbringar man inte så mycket tid tillsammans med sina barn, är det lätt hänt att man börjar överkompensera, tror jag. Man kanske känner att man måste jobba hårt för att ha råd att åka på en utlandssemester med hela familjen, när det egentligen räcker med att gå till parken och se på fåglar och små kryp.

– En annan positiv följd av ett års pappaledighet är att relationen till partnern stärks, säger Fredrik och låter glad. När man delar lika på föräldraskapet, får man även en likartad världsbild – en större förståelse för varandra och vad det innebär att vara hemma med ett barn.

Han tycker inte att valet att vara pappaledig en längre tid har haft en negativ inverkan på hans karriär.

– Det skiljer sig säkert från bransch till bransch, men jag blev varken omkörd eller upplevde att min egen fart bromsades. Jag tror att många pappor gömmer sig bakom argument kring karriären, när det egentligen handlar om att de inte vill eller vågar vara hemma med sina barn.

Fredrik tror också att det ibland kan vara mammorna som har svårt att ge ifrån sig dagar med barnen.

– Det finns många kvinnor som längtat länge efter barn och har en färdig bild av mammarollen. De vill kanske vara hemma med barnen ända tills dessa är tre år. Men om vi ska få bättre jämställdhet, tror jag det är viktigt att mamman vågar ge ifrån sig barnet till pappan, som också måste våga ta mer plats som pappa.

I två månader

Thomas och Johanna Lundberg bor med sina tre barn under skolåldern i ett nybyggt hus i ett villaområde i Jomala på Åland. Tidigare bodde paret flera år i Stockholm, där Thomas arbetade som jurist för en stor internationell advokatbyrå. I dag är han vd för banktjänstföretaget Crosskey på Åland, Johanna är sjukgymnast och egen företagare.

Thomas arbetar heltid och hans fru har varit hemma med de tre barnen. Men Thomas skulle gärna ha varit pappaledig en längre tid, om förutsättningarna hade funnits. När familjen fick sitt första barn var han mittemellan två jobb och lyckades förhandla till sig två månader hemma med frun och sonen Arvid. Då sonen Wilmer och dottern Lova kom till världen, tog han ut de pappadagar han fick, men ingen vårdledighet.

– Numera har det väl ändrats litet grann, men på den tiden fick man som pappa inte vara hemma många dagar med faderskapspenning, och eftersom jag har högre lön än min fru, ansåg vi att det inte var ekonomiskt möjligt att jag skulle ha varit vårdledig, säger han.

Negativa effekter

Inom affärsvärlden kan han se hur långa mammaledigheter har negativa effekter på kvinnornas karriär och löneutveckling.

– Om det på arbetsplatserna hade varit lika naturligt att papporna tar ut en längre tids vårdledighet, skulle inte skillnaden mellan könen vara lika tydlig, men först måste det finska systemet ändras. Som det ser ut i dag, uppmuntrar systemet helt klart att kvinnorna i högre grad stannar hemma. Det finns inget som pressar eller lockar oss män att bli hemma. Om det hade fungerat här som i Sverige, att man får dela lika på antalet dagar, skulle jag ha varit pappaledig en mycket längre tid.

Att det finns familjer som väljer att dela på tiden för vårdledighet förstår Thomas.

– Men olyckligtvis tjänar många män mer än kvinnor, och beslutet att jag hade stannat hemma hade varit otroligt utmanande för oss. Ersättningen för vårdledighet är bara några få hundralappar, den är mer en symbolisk summa än en verklig. Den räcker ju knappt till fickpengar. Det är nog främst i familjer där kvinnan tjänar mer som man kan ta beslutet att mannen stannar hemma då tiden för moderskaps- och faderskapspenningen tar slut.

Med hela familjen

Thomas har varit pappaledig och helt ensam med barnen vissa dagar, men majoriteten av hans pappadagar tillbringade hela familjen tillsammans.

– Speciellt med vårt första barn, Arvid, kändes det viktigt att skapa en känsla av trygghet tillsammans med min fru från början.

Han säger att det gav honom förståelsen för hur det är att vara hemma med ett litet barn.

– Utan den tiden tror jag det alltihop hade känts mer abstrakt. Framför allt tror jag de första dagarna tillsammans var viktiga för oss som par och familj, de stärkte vår relation.

Thomas tycker att papparollen har utvecklat honom som person och även som arbetsledare.

– Du utvecklar din kommunikationsförmåga tillsammans med barn och får perspektiv på och erfarenhet av hur olika vi är som personer. Kunskap som även är viktig att ha i arbetslivet.

I Finland kan pappaledighet numera också tas ut i ett senare skede, ända tills barnet har fyllt två år.

– Det tycker jag är bra, men i Sverige är motsvarande tid upp till åtta år, säger Thomas. Vi behöver mer flexibilitet, och dessutom är inte de första åren så givande som pappa. Barnet behöver ammas, är väldigt litet och man kan inte göra så mycket tillsammans. När barnet däremot blir litet äldre, är det lättare att ha en mer aktiv roll som pappa.

Text: Liz Lindvall

Se alla artiklar