Ständig utveckling inom oljeväxtodlingen

På Västankvarn Gård i Ingå har Nylands Svenska Lantbrukssällskap (NSL) säte för sin försöksverksamhet kring växtodling och ett spannmålslaboratorium. Här jobbar Patrik Erlund, försöksledare och växtodlingsrådgivare, med frågor gällande odling av spannmål, baljväxter, kryddväxter som kummin och koriander, och så förstås oljeväxter.

NSL:s försöksverksamhet finns förutom i Västankvarn och på Stor-Sarvlaks gård i Lovisa också utbredd i hela södra Finland – på NSL:s verksamhetsområde som sträcker sig från Pyttis i öster till Hangö i väster – i samarbete med ett trettiotal odlare. På försöksodlingarna testas nya sorter och nya metoder för att kunna möta framtidens behov inom växtodling.

Vårrybs och -raps i majoritet

Oljeväxter har odlats i större skala i Finland sedan ungefär 1950-talet. Arealerna började öka på 1970-talet då det kom sorter som lämpade sig för livsmedel. Historiskt har de odlade oljeväxtarealerna i Finland  varit större än de är i dag. Erlund hoppas på att de kommer att öka, men lyfter fram att rybs och raps är knepiga att odla och fordrar en hel del insatser av odlaren.

– Oljeväxterna kräver en större noggrannhet kring odlingen jämfört med spannmål. Åkern ska vara i bra skick både vad gäller näringsämnen och markstruktur, och oljeväxterna är ofta utsatta för angrepp av ohyra. Man måste helt enkelt vara beredd på extra arbete.

Trots utmaningar upplever Erlund att odlingen av oljeväxter är stabil och sakta på uppgång i Finland, även om den fluktuerat de senaste åren. Initiativ och projekt som RypsiRapsi-foorumi arbetar för att höja självförsörjningsgraden av oljeväxter i Finland.

Då man talar om inhemska oljeväxter i Finland är det främst rybs och raps som åsyftas, och mer specifikt vårrybs och vårraps, men det har också gjorts andra odlingsförsök genom åren. Erlund nämner bland annat odling av solros och camelina, som likt rybs och raps har gul blomning. Solros kräver en lång växtperiod för finländska mått och odlas inte som oljeväxt här i dag, medan camelina fortfarande odlas i mindre skala och pressas till en vegetabilisk olja.

Oljeväxter bra i växtföljden

Patrik Erlund menar att det finns gott om utrymme för odling av mera rybs och raps i Finland, och att efterfrågan är betydligt större än utbudet. Dessutom är oljeväxterna bra för odlingsmarken.

– Att ha med oljeväxter i växtföljden kan minska på sjukdomsbenägenheten i spannmål, de är bra för marken, det finns avsättning för produkten och lönsamheten har varit helt okej, sammanfattar Erlund.

En av de största fördelarna med oljeväxterna är att de passar väl in i växtföljden. Växtföljd innebär att man odlar olika grödor på en åker från ett år till ett annat. På exempelvis en åker där man ofta odlar olika spannmålssorter, är det bra att med ungefär fem års mellanrum odla oljeväxter, då de är goda markförbättrare.

Jämte de många fördelarna finns också stora utmaningar för oljeväxtodlingen – skadeinsekter är ett av de största bekymren. Vädret kan också ställa till det – för höstsådda sorter kan det skiftande vädret i april med varma dagar och riktigt kalla nätter orsaka skada.

Jordloppor och rapsbaggar

Jordloppor och rapsbaggar ger sig på blad och knoppar, och ett angrepp kan i värsta fall leda till att hela fält av oljeväxter stryker med. För att hindra skadeinsekters framfart krävs växtskydd, ofta i form av kemisk bekämpning. Andra former av växtskydd testas också.

– Man har gjort försök på att till exempel odla en remsa med tidigt blommande rybs runt en åker med raps som blommar senare. Då ger sig ohyran på rybsen men lämnar rapsen i fred. Man kan också försöka gynna ohyrans naturliga insektfiender genom att exempelvis undvika insektsbekämpning i spannmålsodling. Växtföljden är också en viktig faktor inom växtskyddet, säger Erlund.

Olika aktiva kemiska susbstanser krävs för att inte skapa resistens hos skadeinsekterna, förklarar Erlund. Det här är ändå utmanande för odlarna, då många kemiska bekämpningsmedel håller på att fasas ut eller förbjudas inom EU, och produkterna som finns att tillgå är färre.

Framtidens sorter på prov

Erlund guidar runt på ett av NSL:s sortförsök av höstraps som blommar klargul tidigt i juni längs med Stamväg 51 i Ingå. Här odlas kring trettio sorter i samarbete med RypsiRapsi-foorumi och den svenska organisationen Svensk Raps. Här finns höga och låga sorter, sorter som blommar tidigt och sorter som blommar senare. Målet är att hitta sorter som passar bra för odling i Finland.

– Sortförsök och försöksodling är viktigt så att inte jordbrukarna behöver göra det, och ta de misslyckandena som försöken också innebär, förklarar Erlund. Traditionellt har de gula blommande fälten i Finland till en större andel bestått av rybs, men nu odlas mer och mer raps. Erlund har noterat ett större intresse för särskilt höstraps, som generellt kräver mindre växtskydd. Höstrapsen sås i juli eller augusti, och skördas i augusti följande år.

– Höstrapsens skördepotential är hög, särskilt i södra Finland, men det krävs också stora insatser, säger Erlund, och berättar att särskilt övervintringen är utmanande.

I försöksrutorna i Ingå har NSL under året undersökt vinterhärdigheten och räknat plantor. Man bokför också när blomningen startar och slutar, stjälkens styrka, växttiden, skördemängden och oljehalten på skörden.

Helst gör man sortförsök av samma sort under flera år för att kunna dra slutsatser. Möjligtvis ger någon av sorterna god avkastning, eller visar sig ha hög motståndskraft mot skadeinsekter. I framtiden kanske det är just den höstrapssorten som lyser upp fälten tidigt i juni.