27.03.2012

Förälder i främmande land

Då Leigh Ann Lindholm gick på college träffade hon Vilhelm Lindholm som var utbytesstudent från Finland och det sade ”klick”. Några år senare flyttade Leigh Ann till Finland och bodde här tillsammans med Vilhelm i ett år. Sedan återvände hon till USA för att studera färdigt. För att lättare hitta jobb i Finland valde hon att studera hur man lär ut engelska som ett främmande språk.

– Då jag sedan flyttade tillbaka var planen den att vi skulle bo här i några år, men i dag har det gått åtta år, konstaterar Leigh Ann med ett leende.

Hon fick ett arbete och barnen dagisplats, så familjen stannar i landet – åtminstone tills vidare. Leigh Ann ser många fördelar med att barnen växer upp i Finland. Förutom tryggheten lyfter hon fram det faktum att det finns bra skolor.

– Jag tycker om att barnen inte börjar i skolan så tidigt. De får vara barn längre och måste inte kunna läsa då de är fyra, säger Leigh Ann och fortsätter:

– När jag var gravid saknade jag min mamma väldigt mycket. Jag var dessutom den första bland mina vänner att få barn, så jag hade ingen jag kunde prata om sådana saker med.

Till punkt och pricka

Rådgivningen blev Leigh Anns livlina och i brist på egna erfarenheter och kunskaper följde Leigh Ann och Vilhelm råden till punkt och pricka. De läste alla broschyrer de fick från pärm till pärm och ställde massvis med frågor.

– Där jag är uppvuxen har vi väldigt sällan snö. Temperaturer i Celsiusgrader säger inte heller mig något, påpekar Leigh Ann som är van vid Fahrenheitskalan.

Hon berättar om hur hon noga tittade på hur andra barn var klädda då de var ute och hon frågade alltid rådgivningen om hon klätt tillräckligt med kläder på barnen. Hon blev chockerad när hon insåg att alla småbarn sover utomhus, men då hon hade läst om de positiva effekterna fick också hennes barn ibland sova på balkongen, att det inte blev oftare berodde på att det bodde en rökare i våningen under.

När det gäller maten till bebisar finns det också skillnader mellan länderna. I USA ger man först ris till små barn, i Finland är det potatis som gäller.

– Det ledde till en dispyt mellan min mamma och mig, men vi valde ändå att följa rådgivningen i detta, säger Leigh Ann.

Språkmur och -öppningar

– Jag blev skickad till den rådgivningstant som sköter alla utlänningar. Det är samma när jag går till läkaren, då blir jag alltid skickad till den där ena läkaren som tar hand om alla utlänningar, känns det som, berättar Leigh Ann.

Vilhelm berättar att när det var dags för Leigh Ann att föda fick de träffa en studerande som passade på att använda alla amerikanska uttryck som bara gick att klämma in. När barnet föddes fick Vilhelm och Leigh Ann höra saker som ”This is going to be a line backer with those shoulders” (ung. Det kommer att bli en linebacker med de axlarna). Detta har de skrattat åt efteråt.

– Det var nog säkert spännande för dem också, konstaterar Leigh Ann.

Oftast är det ändå Vilhelm som för barnen till läkaren och sköter andra liknande ärenden där det handlar om att kunna finska. Leigh Ann arbetar på engelska och pratar engelska med de flesta av sina vänner. Ett ställe där hon får öva sin svenska är barnens dagis.

– Fast ibland känns det inte så bra, för det rör ju sig om viktiga saker som gäller barnen och då vill jag förstås veta exakt vad det handlar om, säger Leigh Ann.

När Samuel var liten bodde familjen Lindholm i höghus och i samma trappa bodde en annan kvinna med en baby.

– Det tog några månader innan vi vågade börja prata med varandra, men sedan bjöd hon med mig till ett familjekafé. Det var trevligt att vara bland andra föräldrar och barn, men jag kunde inte hänga med i diskussionerna eftersom jag inte kunde finska tillräckligt bra.

Senare hittade Leigh Ann en annan grupp där alla åtminstone kunde engelska, även om det mesta gick på svenska. Det har inte varit så lätt för Leigh Ann att få vänner i Finland, och det tror hon att beror på både språk och kulturella skillnader. Den internationella församlingen i Åbo har blivit något av en extra familj för Leigh Ann då hennes egen är långt borta.

Blandade känslor

Leigh Ann har blandade känslor inför det faktum att hennes barn växer upp i ett annat land och i en annan kultur än hon själv.

– Jag är ledsen över att barnen inte får vissa saker, till exempel vissa maträtter eller godsaker. De får inte heller samma förhållande till sina morföräldrar som de skulle få om vi bodde närmare varandra, säger Leigh Ann.

Familjen har varit i South Carolina flera somrar och de är också på väg dit igen i sommar för minst en månad.

– Det är alltid väldigt känslosamt då vi ska åka, det känns varje gång som att lämna mitt hem igen. Också mina föräldrar är väldigt känslosamma, säger Leigh Ann.

Hennes föräldrar har många gånger varit och hälsat på och barnen känner sina morföräldrar väl efter flera intensiva somrar tillsammans. Men Leigh Ann plågas av skuldkänslor då hon upplever att hon berövar sina föräldrar deras barnbarn – något som de också, medvetet eller omedvetet, ibland spär på.

– Vi pratar mycket över nätet via Skype. De första åren trodde barnen att deras morföräldrar var bara huvuden, skrattar Leigh Ann.

Leigh Ann räknar upp saker som skulle vara annorlunda för hennes barn om de bodde i South Carolina: de skulle inte kunna tala svenska flytande, de skulle inte veta något om snö, de skulle ha ett mera aktivt socialt liv och så skulle barnen känna till att man kan äta i bilen.

– Nyligen då vi pratade om detta sade Erin väldigt förvånat att inte kan man ju äta i bilen! Det skulle hon nog ha varit med om många gånger om vi bodde i South Carolina, där är det ändå ganska vanligt att köra till en drive-through och äta i bilen, skrattar Leigh Ann.

Men i övrigt har hennes barn fått uppleva mycket av det goda som South Carolina har att bjuda på: det varma klimatet, oceanen och bergen.

Text: Mari Pennanen

Se alla artiklar