24.03.2009

Vd med verkliga visioner

– Familjen har stor betydelse och ifall man inte är född och uppvuxen i ett företag, tror jag kvinnor drar sig mer än män för att söka och ta en anställning där man har det yttersta ansvaret. Åtminstone vad det gäller kvinnor i min generation. Då är det lättare om man blir tillfrågad, eftersom det betyder att man har den kunskap och det förtroende som motparten vill ha.

Så säger Carola Gustafsson i Bennäs som sedan 1998 fungerar som vd för ELHO, ett privat företag som tillverkar arbetsmaskiner för lantbruk och entreprenad. Slåtterkrossar, strängläggare och rundbalshanterare är några av de maskiner som ingår i firmans produkturval, liksom maskiner för utfodring och miljövård, som till exempel fodervagnar, rundbalsdrivare och buskröjare.

– Branschen är väldigt mansdominerad och jag förhandlar sällan med kvinnor, men ändå har det fungerat bra, säger Carola. I Norden är vi rätt demokratiska och jämställda, medan sydeuropéerna tidvis kan se fundersamma ut. Men är man bara kunnig, förtroendeingivande och uppför sig korrekt så blir man accepterad.

Eftersom Carola inte lärt sig tekniken helt och fullt, följer det alltid med en kollega som ansvarar för den biten vid förhandlingarna. Själv diskuterar hon pris, affärsvillkor och handel, och som det jordbrukarbarn hon är, har hon stadig förankring i jordbruket och vet vilka förhållanden en lantbrukare jobbar under. Till hennes första arbetsuppgifter hörde att föra korna på grönbete och hämta hem dem till kvällen, och när det var höbärgningstider var det barnens uppgift att räfsa runt störar och att trampa hö.

Eftersom far i huset, Arne Löfvik, även var intresserad av handel, tog han anställning på olika firmor som sålde lantbruksmaskiner. Målsättningen var att själv börja handla och år 1968 tog han steget fullt ut och grundade ELHO. Mekaniseringen av jordbruket hade nyligen startat och det var ett intressant skede. Maskiner behövdes. Carola var vid tidpunkten femton år och brukade hjälpa till med pappersarbetet under skolloven.

– Jag är uppvuxen med firman och den har alltid varit en naturlig del av vardagen. När pappa i början av sjuttiotalet började tillverka tilläggsutrustning för slaghack, hjälpte hela familjen till att plocka ihop dem, och när vi var klara, lastade jag upp dem på en mjölkkärra och förde dem till järnvägsstation för leverans.

Efter studenten år 1972 var det däremot studier i svenska vid Åbo Akademi som gällde. Carola läste även tyska, engelska och litteratur som hon avslutningsvis kompletterade med en approbatur i pedagogik. Därefter jobbade hon ett par år som högstadielärare i Jakobstad, men vänster hand befann sig alltid i företaget, och vid sidan av lärarjobbet skötte hon firmans fakturering. När det definitiva vägskälet slutligen kom emot, valde hon företaget och sedan 1979 har hon jobbat heltid. För elva år sedan genomgick företaget en generationsväxling och tillsammans med brodern Dan-Johan Löfvik tog hon över firman, som successivt vuxit sig allt större. Dan-Johan riktade in sig på produktutveckling, medan Carola stod för försäljningen och maken, Ralf Gustafsson, inkorporerats i firman i och med att han till en början jobbat på den byrå som skötte företagets bokföring. För tjugo år sedan anställdes han som ekonomidirektör, och i dag vilar huvudansvaret på alla dessa tre.

– Jag vill inte ta på mig en stor och stark chefsroll, utan föredrar en relation som bygger på samarbete med medarbetarna, säger Carola. Man måste ha kunniga medarbetare för att det ska gå bra, och chefens uppgift är att se till att medarbetare gör ett bra jobb som får det hela att fungera.

Kanske är det en kvinnlig egenskap att se till att alla syns och bekräftas, samtidigt som man ser till att produktionen löper och inte glömmer att även köket ska fungera, funderar Carola. Huvudsaken är att företaget bär sig ekonomiskt, men visst har kvinnor mer empati och känslor.

– Alla är vi individer med goda och dåliga egenskaper. Det gäller att få fram de goda och få dem att dominera. Till mina starka sidor hör att jag är flexibel. Jag försöker också se mina medarbetare, samtidigt som jag vill få samspelet att fungera på bästa möjliga sätt. Allt baserar sig på samarbete och jag är inte den som kommenderar. I stället jobbar jag med långsiktiga mål.

När döttrarna föddes, åren 1982 respektive 1988, var ansvaret inte lika stort som nu för tiden. Ändå var det inte alltid roligt att lämna familjen när hon på nittiotalet började resa mycket i jobbet. Paret har alltid delat på markservicen hemmavid, och Carola har inte behövt oroa sig över att barnen skulle gå hungriga ifall mamma inte var hemma. Dessutom har mormor Ragni och farmor Märtha varit till stor hjälp och alltid ställt upp då det behövts, så ett fungerande nätverk har varit nödvändigt. Däremot har detta inte garanterat att hon gått fri från ett skavande samvete.

– Mycket har hänt sedan 1970- och 80-talen, arbetstakten har hårdnat betydligt och det krävs allt större arbetsinsatser, konstaterar hon. Se bara på börsnoterade aktiebolag, där inget annat än kvartalsrapporten gäller och man piskar fram resultat ur företagen. Tidigare såg man människorna mer än vad vi gör i dag, och därför är det bra att jobba i ett familjeföretag. Vi kan jobba på längre sikt och måste inte ständigt prestera, utan kan acceptera att det uppstår sämre perioder av en eller annan orsak. Vi måste se till att bevara de mänskliga värdena, för vart tar vi vägen om det bara är arbete och karriär som befrämjas? Vem ser till att det finns en kommande generation?

Familjeföretaget växer ständigt och i dag stannar fyrtio procent av tillverkningen i Finland. Övriga sextio procent exporteras och ELHO säljer sina maskiner till närmare fyrtio olika länder med tyngdpunkt på Västeuropa. Det senaste tillskottet är Sydkorea, och i fjol var omsättningen drygt fjorton miljoner euro. Den pågående recessionen förväntas dock föra med sig en eventuell nedgång.

En aspekt Carola gärna för fram är att branschen är tacksam och att det känns bra att vara en del av livsmedelsproduktionen.

– Maten är det sista vi ger avkall på, och för att producera den behövs maskiner, säger hon. Vi ska se till att köpa inhemskt och närproducerat, eftersom vi ganska långt vet hur saker och ting hanteras här.

Konstruktionsavdelningen är ständigt i kontakt med jordbrukarna för att få nya impulser till maskiner och flera av dem har kommit till tack vare kommunikation med användarna. Produktutveckling är viktigt när maskinerna bara blir större. Mycket har hänt under de senaste tio åren.

– Maskinparken måste ständigt förnyas och det ska bli intressant att se vart utvecklingen för oss. Själv tror jag att det med tiden kan bli en tillbakagång till det mer småskaliga.

Text: Cia Hemming

Se alla artiklar