03.02.2009

Mixa din egen framgång

Johanna Stenback, 31, är redo att möta också utmaningen att bli mamma med samma ödmjukhet och nyfikenhet som hon känner inför varje jobb.

– Det ska bli skönt att få lite distans till chefen Johanna och lära känna mamman Johanna i stället.

Chef är något Johanna Stenback varit så länge hon minns, ända från barnsben har det funnits där.

– Det finns så genomgående i mitt liv att det måste vara något jag har inom mig. Jag har alltid varit målmedveten och driven, men däremot har jag aldrig hittat det där som jag vill bli. Jag kommer nog alltid att söka och nosa på nya saker, jag drivs av att komma framåt, vidare.

Sedan i fjol är Johanna chef och producent på Svenska Yle:s avdelning Mat & Fritid, där bland annat de omtyckta programmen Strömsö, Lördax och Mitt paradis ingår. Avdelningen är stor och ger henne omkring tjugo personer att basa över, men också ta hand om. Att ha personalansvar är inget nytt för Johanna, även om det är första gången hon är chef på en nivå där det också ingår utvecklingssamtal och annan planerad personalvård.

– Själv ser jag mig nog mer som producent än som chef, men de jag jobbar med ser det nog tvärtom, säger hon leende.

Att ansvara för en personals välmående och professionella utveckling är inte alltid en lätt uppgift, och det första chefsjobbet hon fick blott 24 år gammal satte djupa spår. En anställd mådde dåligt, men bolagets system tillät inte att personen kunde erbjudas psykologhjälp. Han tog livet av sig.

– Det var fruktansvärt tungt, även om orsakerna inte var jobbrelaterade. Men jag har lärt mig av det och kommer alltid att bära den händelsen med mig.

Och det är en av nycklarna till de många dörrar hon redan hunnit öppna och lämna bakom sig – att lära av sina misstag.

– Jag har lärt mig mycket på min väg genom både livet och karriären, och jag tar väl vara på mina misstag. De behövs, men man måste förvalta dem väl.

Trots att Johanna är en utpräglad ledartyp har hon inget intresse av att själv stå på scenen och kamma hem applåder.

– Jag tycker om att vara i centrum och synas och höras, men jag behöver inte själv stå på scenen med strålkastarljuset på mig. Det är kanske en av de egenskaper jag har som gör mig till en bra ledare.

– Det är en häftig känsla att stå bakom scenen, vid sidan om, när någon lyckas och får skina en stund. Att veta att man varit med och gett personen de rätta förutsättningarna och verktygen för att våga och lyckas förverkliga sig själv.

– Min egen egoboost får jag av att se på, och, det ska erkännas, visst känns det riktigt bra när någon som lyckats kommer och tackar en. Visar sin glädje och uppskattning för de strån man bidragit med.

Flera gånger under samtalet slås man av tanken på hur en så ung kvinna lyckats ta sig så långt och samtidigt vara så ödmjuk och ha fötterna kvar på marken.

– Jag har haft turen att alltid ha någon som tror på mig och uppmuntrar mig och samtidigt finns där som mitt bollplank. Också chefer behöver ösa ur sig emellanåt. Dessutom har jag stort stöd av min familj och mina vänner, som nog också får agera slaskhinkar emellanåt, säger Johanna efter en stunds funderande.

– Tidigare fungerade min förra chef som min rådgivare och mitt bollplank och det var helt ovärderligt. Så när jag kom hit till Mat & Fritid skaffade jag mig medvetet och omgående en mentor, jag har lärt mig att jag helt enkelt behöver en person som jag kan vända mig till, på samma sätt som min personal kan vända sig till mig.

– Jag är ingen dagboksmänniska, jag behöver prata igenom saker med någon klok person för att hitta lösningar. Gärna med någon som har de egenskaper jag saknar, som till exempel att vara lugn och eftertänksam.

– Jag är ibland alldeles för effektiv och glömmer bort att känna av hur folk mår och upplever saker. Är jag lite osäker händer det ibland att jag bara rusar på och fattar onödigt förhastade beslut bara för att känna att jag har kontroll.

Även om producentjobbet på Strömsö och de andra programmen är en stor utmaning för en så pass ung men ändå erfaren kvinna som Johanna, anländer hennes livs kanske största utmaning i början på maj, om allt går som planerat.

– Å, det känns så spännande att bli mamma. Att få lämna chefen Johanna åt sidan ett tag och få plocka fram en helt ny sida av sig själv, mamman Johanna.

– Lite orolig kan jag väl vara att jag ska tycka att det är långtråkigt att gå hemma ett helt år, men samtidigt ska det bli skönt med en paus från den vardag där jobbet stått i centrum.

Att hon ska halka efter i karriären på grund av mammaledigheten oroar henne inte ett dyft.

– Jag tror tvärtom att jag kommer tillbaka som en ännu bättre chef efter mammaledigheten. Att bli förälder känns enormt utvecklande, både för mig som människa, vuxen och ledare. Man kan nästan se det som fortbildning, säger Johanna med ett brett leende.

– Och folk på Yle blev jätteglada när jag berättade att jag väntade barn och tyckte det var bra att jag äntligen satsade på familjen också.

Som chef är arbetsdagarna ofta långa och att Johanna nu kommer att hållas mer på hemmaplan välkomnas av både maken och Johanna själv.

– Det ska faktiskt bli härligt att inte längre kunna komma hem sent om kvällarna! Och så ser jag fram emot många, långa sköna kaffestunder på stan. Sedan kan jag bifoga epitetet lattemamma till min meritförteckning, säger hon och skrattar.

Om det är något Johanna saknar som ung kvinna i chefsposition, så är det någon form av nätverk för kvinnor med liknande erfarenheter.

– Som ung chef måste man alltid visa framfötterna. Man halkar nästan oundvikligen in i skrået ”duktiga flickor”. Män har lätt att hitta sina forum där de dunkar varandra uppmuntrande i ryggen och generöst delar med sig av erfarenheter och goda råd. Kvinnliga ledare verkar däremot hellre tävla mot än hjälpa varandra. Konkurrerar och blir riktiga bitchar. Hjälper gör man bara om man själv har något att vinna på det.

– Vi behöver ett forum där vi kan mötas, uppmuntra och heja på varandra. Känna att man inte är den enda som ibland sitter ensam vid köksbordet och gråter av frustration, tycker att livet bara känns piss och inte hittar någon lösning. Då behövs det någon som står bredvid och säger hej, jag har gjort samma sak, det är helt okej att känna så där. Någon säger att det ordnar sig.

– Ibland vill man bara vara svag. Ha mod att tillåta sig att vara svag, inte minst inför sig själv. Det är inte så lätt när man annars är den andra söker styrka hos och den som bär ansvaret.

Det är bara någon månad kvar på Strömsö innan det är dags för mammaledigheten.

– Det har varit jätteroligt och jag ser fram emot att komma tillbaka, med många nya erfarenheter i handväskan. Men nu ska det faktiskt bli skönt att få ägna sig helhjärtat åt relationerna med familj och vänner ett tag, och inte minst åt barnet som kommer, så klart. Det ska bli riktigt skönt att slippa vara så jäkla duktig hela tiden! säger Johanna och ler.

Text: Lina Antman

Se alla artiklar