12.12.2005

Fylla kappsäcken

Till och med dotterns födelsedag tycker jag att jag har ganska bra koll på. Till treårsdagen blev det en enda present från mig och pappan, som trots att det var en väl tilltagen cykel förstås drunknade i havet av andra gåvor – hon såg inte ens hela paketet och vi fick mer eller mindre placera det på henne för att hon skulle märka det. Vilket inte alls gjorde mig sårad eller upprörd, tvärtemot stärkte det mig i min övertygelse att vi gjort rätt som inte shoppat loss som galningar bara för att vårt barn fyllde år.

Men när december månad närmar sig, bryter kallsvetten fram. Varje år. Och ju äldre jag bli, desto tidigare börjar det och desto ymnigare är svetten.

Jag älskar att köpa presenter, och vill gärna ge fina julklappar åt människor jag tycker om. Speciellt de jular jag firar hemma i Finland vill jag gärna komma med kappsäcken full med klappar.

Problemet är bara: vad ska jag fylla kappsäcken med?

Jag känner ingen som behöver något. Ingen som går omkring och längtar efter något den inte kan köpa sig själv. (Ok, jag har inte råd att köpa lägenheter eller karibiska öar i julklapp.) Jag tror att jag inte sedan tonåren hört någon säga att den verkligen längtar efter en viss sak, drömmer om någon fantastisk pryl. Alla har redan allting.

Bland de som redan har allt de behöver, men som annars kan tyckas vara tacksamma gåvomottagare är det likadant: den som älskar att fiska har redan alla tänkbara fiskeattiraljer där hemma. Musikälskaren har både utrustning att lyssna på musik med, och all musik han kan drömma om.

Till och med de små barnen har rummen så fyllda med leksaker att jag skulle vara tvungen att använda våld om jag ville klämma in ännu några lego-klossar eller ett mjukt djur i någon av de barnkammare jag känner till. Böcker, då? Att ge böcker åt barn är aldrig fel. De barn jag känner har redan flera hundra böcker i sina bokhyllor. Skulle de ens märka en ny bok?

Om jag har enorm tur lyckas jag hitta en, max två klappar per jul som jag känner mig nöjd med.

Man kunde ju tycka att det att jag bor utomlands kunde rädda mig. Fylla kappsäcken med franskt, vetja! Problemet är bara att det idag inte finns nästan någon skillnad mellan en fransk och en finländsk kappsäck. Sedan vi gick med i EU ser det likadant ut i båda två. Gåslevern skulle kanske vara skillnaden, men den hämtar jag oberoende till julbordet så jag kan inte ge den i present också.

Den sista utvägen, och den jag helst skulle ta till, men som hittills visat sig vara en återvändsgränd, är Den Hemmagjorda Julklappen. Jag har försökt mig på att göra mina julklappar själv, men de har alla varit så totalt misslyckade att jag inte skulle ge dem ens åt min värsta fiende. Slutresultaten har alltid befunnit sig ljusår från den fantastiska ursprungsidén jag fick någon gång i juni, då jag först började tänka på julklappar.

Det har gått så långt att jag börjat trakassera min närmaste omgivning redan i oktober med krav om julklappslistor.

Dels för att få det hela undandstökat och sedan kunna vänta på Julen i lugn och ro (den jul som jag tycker om, med glögg och grandoft och julbastu).

Dels för att jag helst vill undvika det som kommit att bli en av de värsta tänkbara kombinationerna i min tillvaro: julhandel och varuhus. Sedan några år tillbaka har jag börjat få obehag för varuhus och deras orgier i prylar och det skrämmande faktum att inga varuhus har fönster (har ni tänkt på att när man jobbar på varuhus, tillbringar man hela dagarna utan att någonsin se dagsljus?). Detta i kombination med att julkommersen sätter igång redan åtta veckor före jul ger mig sådan ångest att jag inte kan gå in i ett varuhus efter den första november.

Alltså är den bästa lösningen att få det hela undanstökat redan i oktober. Problemet är bara att i skrivande stund är vi redan i mitten av november. Jag har inte köpt en enda julklapp ännu. Jag ska föda barn den här veckan. Jag talade i telefon med min åtta år gamla systerdotter igår och frågade henne vad hon önskar sig i julklapp. Hon skrattade och sade att hon inte ens börjat tänka på julklappar ännu. Min kallsvett är redan på plats. Ymnigare än förra året. Ångesten växer. Julen närmar sig.

Text: Kajsa Törnroth

Se alla artiklar