14.06.2004

Framtidstro för alla

Unga vill hellre satsa på sysselsättning som ger omedelbar tillfredsställelse. Föreningsaktivitet skall vara rolig, eftersom den sker på deltagarens egen tid, resonerar många. Verksamheten bör därför utgå från deltagarnas egna intressen och det är viktigt att aktiviteterna upplevs som angelägna och aktuella.

En färsk finlandssvensk organisationsundersökning visar att Marthaförbundet hör till de organisationer som lyckats med målsättningen att rekrytera nya medlemmar. Men denna förnyelse har inte kommit av sig själv. Bakom den ligger en målmedveten strävan. Martharörelsens styrka har varit – och kommer alltid att vara – de aktiva, kunniga och innovativa kvinnor som eftersträvat förändring. Fröet till denna progressiva utveckling ligger redan i rörelsens uppdrag som bildnings- och medborgarorganisation. Missionen har i grund och botten varit – och är – att jobba för en bättre framtid.

I mer än hundra år har martharörelsen lyckats med konststycket att förena ”anden och handen”, det vill säga att fusionera kunnande, samarbete och social samvaro med handens visdom. Flera generationer kvinnor har på detta sätt förvärvat sig så kallad vardagskompetens och på köpet fått insikter i föreningskunskap. Konceptet är beprövat och fungerande och har visat sig vara en ypperlig metod att lära sig hur demokratin fungerar i praktiken.

Men i dag finns det marthor som tvivlar på att framtiden ser lika rosig ut. ”Vem skall ta över ordförandeklubban när vi inte längre orkar?” frågar sig många seniorer. Samtidigt har den reformiver som svept över föreningar och kretsar för att locka nya marthaplantor fått en del äldre att känna sig försummade och undanskuffade, medan de unga kan tycka att de missuppfattas i sina försök att modernisera verksamheten.

”Kommunikation misslyckas alltid, också när man tror att man har lyckats”, lärde jag mig på universitetet. I korthet betyder detta att även när alla parter besitter de bästa intentioner är risken stor för att man missförstår och talar förbi varandra. Högexplosiv blir situationen om det finns egna intressen inblandade och kontrahenterna talar utgående från olika referensramar, som man lätt gör när man företräder olika generationer.

Ett recept vore att låta alla blommor blomma. Att med öppna armar och fördomsfritt ta emot nykomlingarna, att ordna gemensamma träffar och lära av varandra. Att se förbi åldern och upptäcka varandra som en resurs. Att skapa förutsättningar att verka tillsammans. Detta föder i sin tur framtidstro – som varendaste en behöver, oberoende av hur gamla eller unga vi känner oss.


Mikaela Groop
redaktionschef

Se alla artiklar