01.12.2014

Pias passion för fisk

Pias passion för fisk

Det märks så väl när någon älskar det hon gör – som Pia Lindberg-Lumme. Hon vänder huvudet lite på sned och rösten mjuknar då hon pratar om sina skyddslingar, fiskarna.

– De tycker inte om storm och hetta, då blir de snurriga och tappar aptiten. I 16-gradigt vatten mår de bäst, är pigga och äter bra, berättar hon.

När Marthas utsända träffar Pia, iktyonom och projektledare vid fiskodlingen Brändö Lax, är det sista dagen i april. Årets påfyllning av yngel i odlingen är i slutskedet.

– Nu börjar en period då vi mest utfodrar. Alla kassar är utplacerade – regnbågsyngel och sik på de mest skyddade platserna, fullvuxen regnbåge på mer utsatta ställen, förklarar hon.

Rigorös byråkrati

Numera måste fiskodlingen på Åland ske långt ute i ytterskären. Sådana är miljöreglerna och dem finns det gott om. En stor del av Pias arbetstid går åt till att föra bok och sköta byråkratin. Mängden föda som ges till fisken noteras noggrant, kväve- och fosforutsläppen är strikt reglerade, vatten- och bottenprover tas regelbundet av myndigheterna och varje förflyttning ska registreras.

Brändö Lax är den näst största fiskodlingen i Finland, grundad 1984. Fiskodlingsnäringen kom i gång i Finland i slutet av 1960-talet. Fodret var då billigt och förtjänsten frestande god. Skärgården drabbades av ett slags guldrush, inga miljötillstånd krävdes och ingen kontroll utövades.

– Då kastade man ut upp emot åtta kilo färsk strömming för att en fisk skulle växa ett kilo, säger Pia som än i dag kämpar mot näringens dåliga anseende på Åland.

Mår bra

De vanligaste missuppfattningarna som lever kvar är att fisken har det för trångt och att det vräks ut fiskmat och antibiotika i odlingarna.

– Att vi inte öser ut foder säger sig självt. Fodret är väl utvecklat, men också väldigt dyrt. All medicinering är strikt receptbelagd, veterinärkontrollerad och reglerad av livsmedelssäkerhetsverket Evira. Fisken mår bra, och det är väldigt tydligt om den inte gör det, för då dör mängder av fisk, vilket förstås ingen odlare vill.

Många tror också att fiskodlingarna är stora bovar vad gäller utsläpp i vattnen. Men det är mycket överdrivet, enligt Pia.

– I dag står fiskodlingsverksamheten för 2 promille av det fosfor och 0,6 promille av det kväve som årligen släpps ut i Östersjön, resten kommer från åkrarna och det omgivande samhället. Visst påverkar vi miljön, främst genom fiskens fekalier. Fiskar behöver fosfor och kväve för att utvecklas. Men vi är väldigt nära vad man kunde kalla ett superfoder i pelletsform. I dag är vi nere på cirka 0,9 kilo foder per kilo tillväxt. Fiskodlingsverksamheten är faktiskt den enda primärproducenten som har minskat sina utsläpp med närmare 70 procent sedan 1990-talet. Detta just på grund av att fiskfodret har utvecklas så mycket sedan de tidiga åren. Foderproducenterna arbetar intensivt med metoder för att ersätta animaliska proteiner med motsvarande vegetabiliska utan att fiskköttet ska försämras.

Rätt skola

Själv visste Pia redan som tonåring hemma i Fredrikshamn att det var fisk hon ville arbeta med. – Jaså, jaha, svarade studievägledaren med den där tvivlande attityden till icke-traditionella yrken som vissa studievägledare verkar få med sig i utbildningspaketet. Men Pias vägledare var av en bättre sort och kom en dag springande över skolgården med besked om att i Pargas, där fanns rätt skola för den med passion för fisk.

– Jag visste knappt var Pargas fanns, men mamma och pappa skjutsade dit mig och hipp, happ så bodde jag på internat och studerade fiskhushållning vid Statens fiskeriläroanstalt, som den hette då.

Till företaget Brändö Lax kom Pia första gången år 1997 under slaktsäsongen. När arbetet var färdigt, började hon arbeta vid odlingen i stället. Därefter har Pia kommit och gått, flyttat, arbetat och utbildat sig, men återvänt till Brändö gång på gång.

– Ett tag arbetade jag exempelvis som vd för en yngelodling i Bispgården nära Sundsvall. Men det blev mer och mer statistik och kvartalsredovisningar, och jag såg aldrig någon fisk. Så jag hörde av mig hit igen och hoppade av ekorrhjulet. Jag vill bo invid havet där det stormar och man kan odla fisk på riktigt. Och slår ö-sjukan till, är Åbo alldeles lagom lättillgängligt.

Nya användningsområden

Pia har tyckt sig märka en aningen mjuknande attityd till fiskodling hos Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet ÅMHM. I dag kan miljötillstånden förnyas för längre perioder, upp till mellan 10 och 15 år.

Från EU-håll finns krav på utveckling och innovation inom vattenbruket, men samtidigt får vattenkvaliteten inte försämras. Odlad fisk från en fiskodling med ett hållbart vattenbruk anses vara en av lösningarna för att förse en växande mänsklighet med föda i framtiden. Forskning bedrivs för att man ska kunna öka användningen av fisk som råvara. Från Brändö Lax går till exempel slaktresterna till en anläggning där man framställer biodiesel.

I Ålands landskapsregerings vattenbruksstrategi finns många problem definierade och målsättningen är tillväxt inom ekologiskt hållbara ramar. Som komplement till traditionell fiskodling testar man numera landbaserad dito, men Pia Lindberg-Lumme är skeptisk.

– Jag har arbetat i sju år med landbaserad fiskodling och min erfarenhet är att det är för dyrt. Det är ständig jour, odlingen kräver mängder av el, vatten och reservmaskiner. Det saknas erfaren och utbildad personal, och om något går på tok finns risken att alla fiskar dör. Systemet är känsligt, säger Pia.

I hela landet

Pia och hennes make Jaakko har köpt hus på Brändö och hon arbetar med marknadsföring och information. I våras öppnade Brändö Lax exempelvis en nätbutik för fisk och rom med leverans i hela Finland. Men först och främst vill Pia arbeta med profilering och med yrkesstolthet. Det är för henne en gåta att konsumenter ofta väljer norsk lax framom den inhemska, och att fiskodlare länge knappt velat berätta för folk vad de sysslar med.

– Vi måste lägga det dåliga ryktet bakom oss. Vi skapar en riktigt bra produkt under hård miljöreglering, vi vill odla fisk och har den kunskap som krävs för att göra det. Och vår produkt är närproducerad, god, med rikt proteininnehåll och bra fetter. Vi skapar mat för framtiden.

Text: Anna Karlsson

Se alla artiklar