15.10.2013

Marta och Maria

Hon dukade bordet med vita kaffekoppar och stack en spetsig servett i örat på varje kopp. På serveringsfatet satte hon de s-formade kanelkexen som hon gräddat kvällen innan. Där satt vi och drack kaffe med en sockerbit mellan tänderna och med våra handarbeten i knät. I varje marthahandväska fanns en liten psalmbok som vi ibland plockade fram för att klämma i med Trygga räkan. Lilla jag fick självklart vara med!

Men famu var också en martha i det att hon liknande Marta i Bibeln. Har ni hört berättelsen om henne? De var syskon, Marta och Maria, och nära vänner med Jesus. I berättelsen är det Marta som ska vika spetsservetter, grädda kanelkex och välkomna gäster till sitt vardagsrum. Men det är då stressen tar över. Ni vet – bordet ska dukas, kakan hann inte tina ordentligt och just som Jesus knackar på dörren spricker kaffefiltret och allt sprider sig över golvet! Och den andra ”värdinnan” sätter sig lugnt ner för att umgås med gästerna. Som om allt var under kontroll.

Fötterna på bordet

Man kan förstå Martas irritation. Och man kan förstå att hennes kinder blir röda av ilska när Jesus dessutom försvarar Maria. Han säger att Maria ska få sitta kvar, att hon har valt det som är bäst och att det inte ska tas ifrån henne. Hallå Jeesuuus!? Ser du inte att också Marta helst av allt skulle slänga förklädet och sätta fötterna på bordet? Men vem skulle då fixa middagen? Och vad då ”Maria har valt det som är bäst”? Ska vi nu plötsligt inte göra varandra gott? Ska vi inte vara varandras tjänare?

Texten får mig att rynka på näsan. Det är inte bara farmor som är en Marta, hela min släkt är full av Martor. Jag är själv en. Jag skulle antagligen också stå i köket och skramla kastrull. Det är så vi Martor visar att vi bryr oss om. När vi säger ”bordet är dukat” betyder det att vi tycker om, och när vi säger ”ta litet till” betyder det att jag vill att du ska ha det bra. Att strunta i förberedelserna och sätta sig ner bredvid Maria är inte ett alternativ.

Jag medger att jag är glad över att Jesus ändå inte sjasar iväg Maria till köket. Över att han, även om det där med jämnt fördelade hushållssysslor ännu inte är så pop, tycker att kvinnan ska sitta kvar och andas ut om det är det hon behöver. Så sitt kvar du Maria!

Trött och stressad

Vad säger han till Marta då? ”Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket, fast bara en sak behövs.” Han säger inte att Marta valt fel. Inte att han inte uppskattar det hon gör. Inte att man inte får säga ”jag älskar dig” genom att vika servett. Men han ser att hon bekymrar sig och oroar sig. Han ser att hon är trött och stressad och helst av allt skulle krypa under filt. Och han säger att det är okej. Han vet hur mycket hon bryr sig – hon behöver inte visa det med perfekt servering.

”Gör dig inga bekymmer Marta”, tror jag att han säger och berättar det där om himlens fåglar och ängens liljor, om dem som inte oroar sig. men som Gud själv föder och tar hand om. ”Kryp ner bredvid Maria och ta det lugnt”, tror jag att han viskar, ”så fixar jag födan”. (Inspiration: Matt. 6: 24–34 Luk. 10: 38–42)

Text: Jessica Högnabba

Se alla artiklar