03.12.2015

Jul igen!

Jul igen!

Julen är åter här, vart försvann ett helt år? Denna jul kommer att vara annorlunda. Vi möter dem.

De senaste månaderna har jag tillsammans med marthorna varit engagerad i frivilligarbete på min hemort. På hösten fick vi veta att församlingen och kyrkan snabbt skulle förvandlas till ett center för nödbostäder. Ett hundratal pojkar i olika åldrar från Irak och Afghanistan anlände till lokalerna, som vi med gemensamma krafter ställde i ordning. Vi ville förändra den traditionella uppfattningen om vad det innebär att göra någonting klart: allt vi gör, gör vi tillsammans. Vi samlades till exempel på kort varsel till en gemensam internationell matafton. Till kvällen kom på några timmar sammanlagt 600 personer bosatta på vår ö, med barn och makar, för att äta tillsammans. Vi höll på att spricka av stolthet. Så mycket är möjligt att uppnå, tillsammans.

Frivilliga krafter

I dagsläget, då Helsingfors stad har flyttat de asylsökande till vandrarhemmet Hostel Stadion, vet man inte vilken den slutliga förläggningsplatsen blir. Mitt i all förändring och osäkerhet deltar pojkarna regelbundet i den språkundervisning i finska som organiseras av frivilliga krafter, i gemensamma fotbollsmatcher och i en mängd olika evenemang där man lär sig tillsammans. För tillfället förbereder vi julen med dem, vi julpysslar, lagar mat och delar upplevelser. När jag har tittat på deras mobiltelefoner och sett släktingar som är sargade av bomber, kan jag bara gissa mig till vilken typ av inre smärta många av dem tvingas leva med varje dag.

Mitt under stora flyktingströmmar, invandring, flyktingar och asylsökande får julen en ny innebörd. Kan jag öppna mitt hem för en främling? Kunde jag till en finsk fest bjuda in en gäst som jag inte delar språk med? Mången kollega och vän gör redan det. Statsminister Juha Sipilä sände ut budskapet att hans hem är öppet för dem som kommer.

Människan i centrum

Många organisationer blev inbjudna till årets största evenemang för startupföretag, investerare och olika intressenter, Slush. Vi tillbringade ett par dagar med att av unga företagare lära oss vad det innebär att tro på det man gör. Man bör drömma stort och fokusera på de styrkor som skyler svagheterna. Man bör hålla människan i centrum, föra samman medborgarna och uppmuntra till samverkan. Aldrig ge upp. I denna Slush-anda vill jag i jul till mina egna tonåringar förmedla att de viktigaste och mest värdefulla ögonblicken i livet inte föds i det vi inte har, utan i det vi åstadkommer tillsammans. Den mest värdefulla gåvan vi kan ge är tid.

Julen är åter här. Vi behöver inte anstränga oss, prestera eller försöka göra den perfekt. Julen i sig är tillräcklig, också halvfärdig och opolerad. Det är människorna som skapar julandan.

Text: Marianne Heikkilä

Översättning: Mikaela Groop

Se alla artiklar