09.05.2005

I valet och kvalet

I Hufvudstadsbladet den 12 april intervjuas emeritus professor Bengt-Erik Andersson, som under en period av 25 år har följt med barn som vid under ett års ålder har fått börja på daghem. Och undersökningsresultaten visar att när det gäller skolbetyg, social kompetens och anpassning har 70 procent av dessa barn en mycket positiv utveckling, jämfört med de barn, som vårdats hemma, där 38 procent visar på en lika positiv utveckling. Och att bara 15 procent av dem som börjat i tidig ålder i daghem visar en negativ utveckling när det gäller skolbetyg, anpassning och social kompetens.

Skönt att veta, speciellt för de mammor som valt att föra sitt barn till dagvård efter lagstadgad föräldraledighet och sparade semesterdagar och barnet har varit under ett år gammalt. Ett val som ofta har ifrågasatts och där modern fått stå till svars för varför hon valt att gå på jobb eller börja studera, trots att hon har små barn. Dessa mammor, som förutom sitt egna dåliga samvete har fått tampas med omgivningens höjda ögonbryn och olyckskorparnas kraxande om att det kommer att inverka hämmande på barnen, får ytterligare ett argument att ta till.

Artikeln i Hbl kunde också tolkas som så att alla de mammor som anser att det bästa för små barn är att de vårdas hemma nu får statistik på att dessa barn i snitt klarar sig sämre i skolan. Att av dessa barn är det över 50 procent som visar på en negativ utveckling då det gäller anpassning, skolbetyg och social kompetens. Anmärkningsvärt och förvånansvärt – och samtidigt kan man förstås fråga sig om social kompetens är lika med ett barn som mår bra?!

Professor Liisa Keltikangas-Järvinen har framhållit att små barn ska skötas hemma. Hon har också ifrågasatt att vi föräldrar och samhället tycks kräva att barnen redan i ett tidigt skede ska uppvisa social kompetens. Enligt henne mår ett barn bäst av att i de yngsta åren få vistas i små grupper – det vill säga helst i den egna familjen eller från två års ålder i familjedagvård – och att barnet egentligen först vid tre-fyra års ålder klarar av större grupper som daghem. I den svenska undersökningen finns det säkert frågor som inte har besvarats, till exempel: Hur är det med barn i åldern 8–9 månader som redan åtnjuter dagvård? Mirjam Kalland, VD för Det finlandssvenska kompetenscentret inom det sociala området, säger i samma tidning att barn vid 8 månaders ålder inte förmår komma ihåg sin mor om hon är borta en längre stund under dagen, och därför inte är moget för daghem.

Den svenska undersökningen kan diskuteras och ses från många håll. Men kontentan i undersökningen var knappast att skuldbelägga någon ytterligare. Och kontentan var absolut inte heller att fördöma att barn vårdas hemma. Snarare ville man bevisa att det inte tycks verka hämmande på barnets fortsatta utveckling om det börjar tidigt på daghem i kvalitativ vård, tvärtom!

Det är alltså inte en fråga om att vara en dålig mor då du för ditt lilla 11 månaders tandlösa troll till daghem för att själv gå på jobb eller studera. Det blir knappast heller någon anstormning till dagis bara av den orsaken att det nu skulle vara vetenskapligt bevisat att tidiga dagisbarn också har en rejäl chans att bli kloka tonåringar – av den orsaken har knappast någon valt att föra sitt barn till dagis. Orsakerna till valet finns helt någon annanstans: i den ekonomiska realiteten, i tanken på just den familjens bästa, i ett noga övervägande av för- och nackdelar. Valet är inte lätt – men kanske kan vi ge det mera acceptans?

Christel Raunio
verksamhetsledare

Se alla artiklar