08.02.2009

Godare, grönare skolmat

Ensidigheten och det faktum att alla barn inte får varm middag hemma varje dag gör att skolmaten bör sättas under lupp. Alla barn och unga har rätt till bra mat och alla har rätt att äta sig mätta. Idag finns det visserligen argument för att dagens skolmat är näringsriktig och uträkningar görs på att den uppfyller de krav som myndigheterna har ställt.

Men om eleverna inte äter den? En undersökning gjord i 31 finlandssvenska skolor (Hälsoverkstaden) visar sjunkande siffror i frukt- och grönsakskonsumtionen. En förenklad slutledning är att eleverna får i sig för lite vitamin- och mineralämnen, en av flera nycklar till välmående och hälsa. I samma undersökning framgår även att hela 40 procent av dagens energiintag kommer från mellanmål. Även THL (Institutet för hälsa och välfärd) konstaterar att barn och unga behöver mindre saft och mera grönsaker.

När medierna skriver om bråk om mängden mat är det viktigt att nyansera debatten. Det viktigaste är inte mängden utan kvaliteten. Debatten handlar huvudsakligen om den s.k. huvudingrediensen, dvs. proteinet som enligt näringsrekommendationerna ska fylla en fjärdedel av tallriken, därtill kommer ytterligare en fjärdedel kolhydrater. Men nyckeln till variation, mångfald och mängd handlar om resten, dvs. grönsakerna som ska fylla halva tallriken enligt tallriksmodellen.

Varför inte införa en grönsaksbuffé i skolorna, istället för blandade sallader som inte frestar. Låt eleverna välja av ett större utbud olika alternativ; grönsaker, rotfrukter och baljväxter upplagda var för sig. Effekten av att fritt få välja bland färger och former blir matpsykologi på hög nivå – jämför gärna med godis som säljs i lösvikt, man plockar lätt åt sig mer än man tänkt. Om eleverna får välja fritt och mycket och alltså äter sig mätta på den ”gröna buffén”, den näringsrika och förmånligare maten, äter de följaktligen mindre av den ofta dyrare huvudingrediensen. Idag då flera kommuner tampas med ekonomin torde också detta vara ett hållbart argument.

Gärna kunde det också få finnas två huvudrätter varje dag, en vegetarisk och en ”vanlig”. Andra matkulturer kunde i ännu högre grad inspirera skolköken, t.ex. indisk och asiatisk mat kunde locka med välsmakande linsröror och böngrytor. Eftersom vegetarisk mat ofta är ekonomisk och näringsrik kunde skolorna servera helt vegetarisk mat en dag i veckan.
Matlagning och servering handlar om kunskaper om livsmedel och hur maten tillreds och kan varieras. Skolmat ska serveras med mera kärlek för mat och mindre restriktioner och pekpinnar. Det finns en hel del kvar att göra vad gäller tidpunkten för måltiden, hur maten serveras och miljön i matsalen. Skolmåltiden kunde i ännu högre grad göras till ett pedagogiskt verktyg genom att integrera matkultur, högtider, livsmedelskunskap, smakanalyser, råvarornas ursprung, etc. i undervisningen. Matpausen kunde bli ett sätt att inhämta både näring och inlärning.

Med en mera attraktiv skolmat skulle mellanmålsvanorna också förbättras. En mätt elev behöver inte sockerkickar för att orka.

Christel Raunio
verksamhetsledare, Marthaförbundet

Harriet Strandvik
hushållsrådgivare, Marthaförbundet

Se alla artiklar