05.10.2016

Ett år i Margots bärträdgård

Ett år i Margots bärträdgård

Mars månad är snart slut och även om bärträdgården på Tackork gård i Nagu fortfarande till synes är i vintervila, så märks livet då man kommer närmare. Kaxiga små knoppar liksom spänner musklerna mot vårsolen och lovar att snart klä alla kala kvistar i grönt. Margot Wikström har precis slutfört årets beskärningar och är i full gång med att planera odlingssäsongen 2016.

– Senast i maj måste alla plantor, frön, förpackningsmaterial och arbetsscheman vara i ordning. Sedan är det ingen som har tid att ens åka och handla.

Margot har planerat sin odling så att skörden pågår från mitten av maj och ända in i oktober. Först ut är sparris och rabarber, och i slutet av juni mognar sedan blåbärstry och de tidigaste jordgubbarna. Sedan följer saskatoon, hallon, vinbär, blåbär, krusbär och plommon. Nu är vi i månadsskiftet augusti–september, men inte är skördetiden över för det. Sötrönn, havtorn, kvitten och aronia står i tur och om det blir några fläderbär, så kommer de framåt mitten av oktober.

Ett stort steg

Tackork gård är 60 hektar stor, nio hektar är åker och buskbär odlas på ungefär fyra av dem. Margot blev bärodlare 2003 efter vad hon kallar ett mellanbokslut i livet. Innan arbetade hon på bank.

– Man kommer dit emellanåt, till tiden då man frågar sig “trivs jag med det jag gör? Ska det fortsätta så här?”. Jag hade under många år märkt att det inte fanns bär att köpa i skärgården och funderat varför det är så. Så när Tackork gård blev till salu var beslutet enkelt, jag skulle odla bär.
Det var ett rätt drastiskt beslut, kunde hon snart konstatera.

– Ja, jag stod ju plötsligt här mitt på åkern med foten på en spade och insåg att jag kan ju ingenting om bär. Så då fick jag lov att utbilda mig också. Först tog jag kurser inom lantbruk och senare en utbildning till trädgårdsmästare. Under skoltiden byggde jag sakta upp min egen trädgård, utan direkt startkapital, men med stor hjälp av andra elever, rotskott och sticklingar från skolans plantor samt min egen nyfunna kunskap.

Allt tas tillvara

Men tillbaka till bärodlarens år. När de sista bären har mognat och skördats är marknadssäsongen redan i full gång och det är högtryck i förädlingsköket. För eftersom Margot vill ta tillvara vartenda bär, så byggde hon sig förstås ett eget syltkokeri där allt från saskatoonnektar till aroniagelé och bärpulver tillverkas och förpackas. Produkterna tillverkas enligt det svenska mathantverkscentret Eldrimners koncept, och innehåller inga tillsatsämnen. Margot konserverar allting på naturlig väg och kokar till och med sitt eget pektin.

– Sylten blir glansigare och finare då.

Efter julmarknaderna och innan beskärningstiderna i februari–mars säger sig Margot kunna ligga på sofflocket ett tag. Men egentligen finns det förstås arbete hela tiden. Det är dikesrenar som ska röjas och ris som ska brännas, maskiner som måste servas och hus som ska hållas varma. Och så har ett år gått i bärträdgården och ett nytt börjar.

Saskatoon är favoriten

Margot talar om bärbuskarna lite som om sina små barn. Hon minns en gång när dottern Kia protesterade och sa “mamma du tar ju bättre hand om de där buskarna än om mig!”.

– Ja, vad svarar man på det? Jag sa att jag finns ju här, alltid på samma ställe. Du måste bara komma ut i trädgården och prata med mig, jag kan inte sitta vid köksbordet och lyssna.

Om hon måste välja en favorit i trädgården blir det saskatoon – ett kanadensiskt bär som hittade till Finland via en maskinexport.

– I Kanada odlades saskatoon i stor skala och man hade hört att det skulle finnas något slags väl fungerande skördemaskin som tillverkades i Norra Karelen. Några resor senare hade bären importerats och satts i jord av det karelska bärsällskapet.

För ungefär tio år sedan fick Margot höra talas om det kanadensiska bäret, testade och var sedan fast.

– Men ni ska inte tro det var särskilt lätt att sälja dem till en början. Ingen hade hört talas om dem och få vågade prova. Efter att ha sökt på nätet fick jag reda på att varje kanadensisk odlare har ett eget recept på saskatoonpaj och jag tänkte att det ju vore ett perfekt sätt att få användning för hela skörden.

Tillsammans med bagaren Eija Lamsijärvi experimenterade Margot sedan i två år för att ta fram det perfekta receptet och nu får vi smaka. Under ett krispigt, smördoftande pajskal gömmer sig en mjuk, mörkröd bärkräm som smakar milt med ton av körsbär och mörka hallon. Margot har glömt att köpa grädde, men lovar att lite lättvispat fluff hade fått pajen att smaka ännu bättre.

Bär som livsstil

Bärodlarens bästa vänner är enligt Margot solsken, bin, humlor, stamkunder och bra personal. Vintern, orken och hälsan kan sätta käppar i hjulen. För tillfället oroar hon sig också lite för framtiden.

– Min dotter utbildar sig faktiskt till agrolog, men hon tänker tydligen sedan emigrera. Så nu måste jag hitta någon som vill ta över Tackork gård. Jag har ju byggt upp det här från noll till en verksamhet som har ett känt namn, en färdig kundkrets och välmående odlingar.

Hurdan är en bra bärodlare, tycker du?

– Det kan du nog inte fråga mig. De bästa bärodlarna bara odlar. Jag gör ju allt annat också, förädlar, säljer och experimenterar. Men sådan är jag, jag lägger min själ och mitt hjärta i allt jag gör. Folk frågar ibland hur jag orkar, men jag har ingen tv och inget behov av att sitta på någon pub eller ligga på sofflocket. Jag lever med bären och trädgården, hela året om.

Text: Anna Karlsson

Se alla artiklar