04.05.2020

Det elfte budordet: Håll tuppluren helig

Det elfte budordet: Håll tuppluren helig

Jonas Sundström sover på jobbet. Gör du?

Jag lägger ner mig på soffan, tar på mig mina slitna hörselskydd, tar några djupa andetag och blundar. Snart svävar jag på mjuka moln. Och allt det här på arbetstid.

Jag sover på jobbet. Hej chefer. Samtidigt lyfter jag lön. Hej igen. Men att sova på jobbet är det mest värdefulla jag gjort för min arbetsgivare. Och mig själv. Vid lunchtid känner jag mig nämligen som en jäst bulladeg. Hjärnan är porös och fylld av ofördelaktiga tankar. Det är ogjorda saker och obetalda räkningar, möten och måsten. Jag är som en webbläsare med 20 öppna flikar huller om buller.

Men efter tuppluren är hjärnan tömd på arbetsdagens slagg. Jag känner hur jag kan ringa det jobbiga samtalet, påbörja artikeln jag väntat med eller ställa min förman den där obekväma frågan jag pantat på. Jag är inspirerad, fokuserad och motiverad.

När kreativiteten på jobbet tynar ut efter en sömnlös natt vid tvååringens sängkant rätar jag ut min lekamen i 15 minuter och återuppstår som en ny kontorsråtta.

Forskning visar att inlärningsförmågan och problemlösning förbättras av tupplurar. Om tuppluren är tillräckligt kort och bra tajmad stiger alltså energinivån. Ändå är jag den enda som stoltserar med tupplurar på jobbet. Varför?

Den lutheranska arbetsmoralen förbjuder oss att slappna av och tänka på oss själva. Vi tror att kugghjulet i maskineriet slutar snurra om vi blundar för en stund. Det var sant under industrialismen, men i dag har många fria och flexibla jobb. I stället för kvantiteten mäts kvaliteten.

Du som skattebetalare behöver inte oroa dig, det handlar alltså inte om några långa lurar. En för lång sömn är en vanlig fallgrop – sover du för länge blir du trögstartad som en fransk personbil en kall vinter.

En perfekt tupplur är högst 20 minuter lång. Sluta använda snooze-funktionen och så slipper du bli en vresig kontorszombie som kunde döda för en stor stark kaffe. 

Det är lätt att ställa sig på sömnbarrikaderna med en dyna och snuttefilt i högsta hugg och proklamera tupplurens evangelium då man har nyckeln till Finlands mysigaste arbetsplats med matchande soffor, dynor och gardiner. Jag vet att jag är privilegierad, men jag är inte bortskämd. Jag har också tagit tupplurar i bilen, klädförråd och på hårda golv i mötesrum.

Tupplurar är alltså sakrala i mitt liv. När kreativiteten på jobbet tynar ut efter en sömnlös natt vid tvååringens sängkant rätar jag ut min lekamen i 15 minuter och återuppstår som en ny kontorsråtta. Men det tog många år innan jag blev frälst. Som yngre tyckte min pappa jag var omogen när jag inte ville sova trots att jag var trött. Jag svarade kaxigt: Jag sover i graven.

I dag har jag mognat. Jag sover, på jobbet, var som helst.

Se alla artiklar