02.02.2010

Det billiga står oss dyrt

Varför är jag så bombsäker på att jag inte vill köpa ett plagg för 2,95? Det är inte fråga om snobberier, tvärtom.

En del i mitt beslut att rata billiga saker kan härledas till en resa för några år sedan. Då många gick i affären och knorrade över kaffepriset, tog jag mig till plantorna i Nicaragua och jämförde det billiga kaffet med dyra. Där ser man skillnaden. Billigt kaffe odlas i stora odlingar som besprutas med olika solskyddskemikalier eftersom man struntat i skuggväxterna. Det köps upp av mellanhänder som lagrar det i hamnar eller skeppar ut det för att påverka utbudet, och prissätts av spekulanter på börsen i New York.

Dyrare kaffe är ofta dyrare av en orsak. Som att det odlas ekologiskt bland skuggväxter och därför blir dyrare att skörda. Är det rättvisemärkt har det prissatts i förväg mellan kaffekooperativen och direktimportören, för att se till att också odlaren får något i handen.

Fem koppar kaffe

Ja, jag vet, det retar många då man lägger ut texten om moralen i att betala. Alla har inte råd med ekologiskt eller rättvisemärkt. Men då frågar jag mig varför européer anser att fem koppar kaffe hör till vardagslunken. Det är en illusion vi haft så länge vi vägrat betala rätt pris för det.

En annan sak som påverkat mig är de tre journalister som, förklädda till en svensk importfirma, tog sig in i några kinesiska fabriker för några år sedan och tog reda på vem som egentligen "betalar priset för vårt extrapris". Resultatet står i boken Sjukt billigt (Norstedts 2007).

Nyligen fick vi också läsa i tidningen om de gifter och kemikalier som finns i billiga kläder. Nästan varje gång det slås larm om kemikalier i varor fokuseras det på om något stackars, välgött barn hos oss hunnit komma i kontakt med de leksaker eller kläder som prickats. So what? Det är våra konsumtionskrav som beställt problemen. Ibland blir jag rentav skadeglad.

Ja, och så är det allt det billiga som varje månad hamnar i sopkorgen. Vad kan jag säga. Jag har helt enkelt inte råd med att slänga en massa saker som kostat 2,95.

Virtuella varor

Alla som producerar något – själv producerar jag text men ni andra producerar säkert värdefullare saker – önskar få betalt. I dagens läge har det blivit norm att virtuella varor är gratis: webbtjänster och deras innehåll. Om de texter jag producerat hänger ute på webben vinner jag tills vidare ingenting på det.

Vi vet inte ännu vilka vägar som kommer att brytas upp för att säkra intjäningen då folk slutat betala för det de vill ha. Är det scenariot faktiskt bättre än att betala direkt? För ett tag sedan gick jag på pin kiv med i Facebookgruppen Vi vill betala för Facebook. Mest för att på skoj väcka reaktioner: Facebook är ett bolag, och betalar inte vi själva driver de in pengar på annat sätt. Redan i dag används alla medlemmars personuppgifter för reklam, och i princip kan allt vi matar in säljas.

Det finns faktiskt inga gratis luncher. Också det billiga står oss dyrt.

Sylvia Bjon

Se alla artiklar