10.08.2005

Är ekomaten dyr?

Camilla Sederholm, Marthaförbundets ekologiska rådgivare, har jämfört priserna mellan några ekologiska (luomu-märkta) och konventionellt producerade livsmedel i ett litet urval, men i olika sorters butiker inom huvudstadsregionen. De medelpriser och procentuella prisskillnader som hon fick fram grundar sig på konsumentpriserna i två så kallade (mindre) supermarketar och en större ”närbutik”.

Så här skriver Camilla om sin undersökning:

Med facit på hand fann jag tre faktorer som direkt påverkar konsumentpriset för ekoprodukter;

• Ekologiskt odlade produkter säljs aldrig till nedsatt pris och de finns inte att köpa i storpack med mängdrabatt. Ekoprodukter har med andra ord ett sämre utgångsläge! Rabatterade priser är så vanliga för vanliga livsmedel att en kritisk konsument med lite extra tid för butiksspring utan svårigheter kan fynda så gott som hela matkassen, förutom kanske mjölken, på rea.
• Ekoprodukterna säljs vanligtvis inte på rea. Däremot är det vanligt att de saluförs under varukedjans eget, och förmånligare, varumärke, såsom Pirkka och Rainbow. Sådana ekoprodukter är alltid förmånligare än butikens övriga motsvarande dito, och också i förhållande till motsvarande konventionella varor.
• Trots att frukt inte ingick i min jämförelse, kan det vara allt skäl att nämna att också skalet av ekologiska äpplen, apelsiner och citroner är nyttigt och kan utnyttjas i matlagningen. Du får alltså mer per kilo ekofrukt!

Vad kostar mer?

Vilka livsmedel väljer vi om vi inte köper de ekologiska? Om man enbart jämför kilopriserna så kostade min ekomatkorg i genomsnitt 42 procent mer än ”motsvarande” matkorg med konventionella råvaror (med andra ord de förmånligaste, vanliga råvarorna). Det här är ändå inte entydigt med att mina månatliga matutgifter växer med 40 procent om jag köper mera ekologiska råvaror, eller …? Ja, såvida du handlar enbart råvaror och tillreder det mesta av maten själv och upphör helt med att köpa någonting annat än ekologiskt producerad mat. Men hur vanlig är det? Det är nämligen svårt att finna enbart ekomat i en och samma butik. Jag har till exempel inte hittat någon ekofisk, -gräddfil, -plättsylt, -glass, -öl eller -pytt i panna till salu i butiken, och endast i mycket välförsedda butiker erbjuds ekologiskt odlade frukter och andra grönsaker än ekomorot eller -lök. Så även om vi valde det mesta av de ekoprodukter som går att få tag på i samma butik, så skulle de ändå inte utgöra hela vår matkorg.

Endast en liten grupp ”ultramålmedvetna” konsumenter inhandlar enbart ekomat, medan de flesta av oss gör det i mindre utsträckning, men åtminstone ibland. Den som köper en tredjedel av maten i form av ekologiskt framställda produkter, kanske en grupp ekologiska baslivsmedel, betalar således i genomsnitt 14 procent mer för sin matkorg. Krymper andelen ekomat till en fjärdedel av de totala matinköpen, så sjunker prisskillnaden till ungefär 10 procent jämfört med den motsvarande konventionella matkorgen. Grundregeln är att ekomaten blir förmånligare än färdigmaten – om du tillreder den själv.

Endast 3 euro mer per år!

Prisskillnaderna mellan ekologiska och vanliga havregryn hör till de minsta, ekohavreflingorna är i genomsnitt 16 procent dyrare, och de billigaste ekohavregrynen kostade 1,40 euro per kilo. Tänk dig att en fyra personers familj konsumerar 1 kg havregryn i månaden (räcker ungefär till en portion gröt åt alla 3–4 gånger i veckan eller åt två småbarn varje morgon), då kostar ekogröten inte mer än 23 cent mera i månaden, eller 2,76 euro per år jämfört med vanliga havreflingor. Jämför man med färdiga frukostflingor är ekogröten ett betydligt förmånligare alternativ. Å andra sidan är ekomjölken till gröten i medeltal 50 procent dyrare än vanlig lättmjölk. Med en mjölkkonsumtion på en liter om dagen, så kostar vanlig mjölk drygt 21 euro i månaden och ekomjölken drygt 10 euro mer. En intressant jämförelse är den laktosfattiga mjölken, som är 40–50 procent dyrare än ekomjölken, i synnerhet som laktoskänsliga personer ibland sägs tåla ekomjölken (som bl.a. inte homogeniseras) fast de inte vanligtvis tål mjölk.

Ekopotatisen kostade 37 cent mera per kilo. En konsumtion på 6 kilo i månaden gör 2,22 euro extra, vilket ungefär motsvarar priset för en ask färdig potatissallad. Det ekologiska vetemjölet var i medeltal 60 procent dyrare än vanligt vetemjöl och kostade i genomsnitt 1,08 euro per kilo. (De förmånligaste bröden i butiken brukar kosta över 3 euro per kilo.) De ekologiska äggen kostade i medeltal 5,97 euro per kilo, och var 63 procent dyrare än burhönsäggen och ägg från de frigående hönorna, vars kilopris i genomsnitt var 3,66 euro. Det förmånligaste ekoköttet, malen nöt, kostade 9,20 euro per kilo. I medeltal var ekoköttet 47 procent dyrare än vanlig köttfärs, men ett par euro förmånligare än till exempel inhemsk färs på lammkött.

Kosta vad det kosta vill?

Jag är inte heller säker på om jag saknar ekologisk plättsylt i butiken. Sylt hör inte till min basföda och jag tycker att redan vanlig sylt känns tillräckligt lyxig och dyr att köpa ibland, och jag har lite egna, rena bär i frysen. Men det känns viktigt att kunna välja ekologisk mjölk, som barnen dricker morgon, middag och kväll, liksom potatis och grötflingor, vilka ändå blir förmånligare än till exempel potatismospulver och sockrade frukostflingor. Och även en liten påse lök på 500 gram räcker förvånansvärt långt. Då är det kanske inte avgörande fast den kostar mer än dubbelt så mycket som vanlig lök, för skillnaden i kostnader motsvarar inte mer än en påse kryddmix i månaden till spaghettisåsen, som jag istället kan avstå ifrån.

Merkostnaderna för att producera mat ekologiskt är en sak, butikens prissättning en annan. Inte skall konsumenter svälja allt bara för att produkten är ekologisk. Ett alternativ är att vända sig till ekogårdar med direktförsäljning som också kan erbjuda större volymer med mängdrabatt till konsumenten.

Text: Camilla Sederholm

------------------------------------------------------------------------------

Tidpunkt för undersökningen: 19.1.2005
Område: Huvudstadsregionen
Tre butiker: S-market i Järnvägstunneln i Helsingfors,
K-supermarket i Esbo centrum och Sesto i Grankulla.

Prisjämförelsen grundar sig på medelvärdet av de inhemska, konventionella (inte ekologiska) produkterna, det här medelvärdet räknades först ut separat för varje butik och därefter räknades ett gemensamt medelvärde ut.

Matkorg som jämfördes: vanlig matpotatis (både lösvikt och förpackad, ej specialpotatis så som ugnspotatis), vanlig morot (både i lösvikt och förpackad), vanlig gul lök (både i lösvikt och förpackad), hönsägg (ägg från frigående hönor räknades med bland konventionella ägg), lättmjölk, köttfärs (nöt eller nöt/gris, även stekmalet). Specialkött, såsom kött med extra låg fetthalt beaktades ej). Vetemjöl (vanligt eller halvgrovt) och havreflingor (vanliga och snabbhavreflingor). Samtliga produkter var inhemska.

Bakgrundsfakta:

Kilopris (€) Sesto
K-Supermarket
S-market
Medelpris
%
eko (€) vanlig (€) eko (€) vanlig (€) eko (€) vanlig (€) eko (€) vanlig (€)
potatis 1,15 0,78 1,30 0,90 1,18 0,84 1,21 0,84 44
morot - - 1,75 0,40 1,59 1,58 1,67 1,39 12
lök 3,20 0,75 3,00 1,15 2,60 0,84 2,93 0,91 220
lättmjölk 1,25 0,77 1,09 0,76 1,09 0,75 1,14 0,76 50
kött - - 10,50 7,09 9,20 6,34 9,85 6,71 47
ägg 7,32 3,55 5,14 3,60 5,46 3,22 5,97 3,66 63
vetemjöl 1,29 1,65 0.98 0,60 0,99 0,61 1,08 0,68 60
havreflingor 1,83 1,65 1,77 1,21 1,40 1,43 1,66 1,43 16
Summa 23,78 16,71 23,41 15,61
ej kött och morötter 16,04 8,33 11,53 8,22 12,72 7,69
























Slutsats: Ekologiskt producerade livsmedel (förutom lök) var i genomsnitt 41 procent dyrare än konventionellt framställda dito.

Ifall man i priset inkluderar kostnaderna för ekolök, blev den ekologiska matkorgen över 130 procent dyrare än den med konventionellt framställda livsmedel. Man kan fråga sig varför ekolöken kostar så mycket mer än så kallad vanlig lök.

Fakta om ekomat:

– 7,6 procent av den odlingsbara åkerarealen i Finland odlas ekolgiskt.
– Det finns cirka 5000 ekologiska gårdar i Finland.
– Mat som är märkt med något av våra officiella ekomärken kommer från gårdar vars ekoproduktion kontrolleras av myndigheterna.
– Ekologisk odling och djurhushållning uppvisar större fördelar för miljön än vanliga gårdar.
– Reglerna för djurhushållningen är striktare för ekoproduktion.
– Ekomat får inte vara genetiskt ändrad.
– Det är inte tillåtet att i reklamsyfte påstå att ekomat är hälsosammare.
– För ekologiska livsmedel gäller striktare gränsvärden gällande bekämpningsmedelsrester än för vanliga livsmedel.

Se alla artiklar