Ordförande Mia Hafréns tal på årsmötet 2025

Bästa Marthor,

Här är vi igen. Ett år går fort. Ett stort och ödmjukt tack till er för allt ni gjort under det gångna året för vårt 126-år unga förbund. Det är en ära att få stå här som förbundsordförande, jag är djupt tacksam. Jag vill också genast rikta ett stort tack till Ålands distrikt för de fina arrangemang och till Marthaforbundets personal med Milla i spetsen som gjort ett enormt arbete inför och under den här helgen.

Och ett tack till de fina tal under förmiddagen, och till Emma och Emanuele.

Vad är framtid?

Framtiden skapas inte någon annanstans – den formas här och nu, genom våra egna val och handlingar. Vi talar ofta om framtiden som om den redan är förutbestämd, som ett färdigt rum vi bara behöver kliva in i. Men sanningen är att vi själva bygger vår morgondag genom besluten vi fattar idag.

En framtidsforskare, en futurist, arbetar med att identifiera och analysera trender för att förstå hur framtiden kan se ut. Man samlar in data från många olika källor och letar efter mönster och trender. De använder olika metoder som scenarioplanering, trendanalys, och Delphi-metoden (där expertutlåtanden samlas in systematiskt).

Resultaten från deras forskning används av företag för långsiktig strategiutveckling, av regeringar för policyutveckling, och för att hjälpa samhället att förbereda sig för möjliga framtider.

Till skillnad från spåmän försöker framtidsforskare inte förutsäga exakt vad som kommer att hända, utan snarare utforska olika möjliga framtidsscenarier och deras konsekvenser. De arbetar med sannolikheter och möjligheter, inte definitiva förutsägelser.

I mitt arbete som terapeut har jag bevittnat den fantastiska förvandling som sker när en människa inser att hon faktiskt har makten att påverka sin egen framtid. Det är en insikt som föder både hopp och handlingskraft. Möjligen också lite rädsla.

Vi kan ta en papperslapp och dra ett streck i mitten. På ena sidan skriver vi “kan påverka” och på andra sidan “kan inte påverka”. Till exempel såhär: jag kan inte påverka att det är kallt och regnigt idag, men jag kan påverka hur jag är klädd och vad jag har för attityd till regnet och kylan.

Jag kan måla upp en bild av den framtid jag önskar. Jag kan fråga mig själv: Var vill jag vara om fem år? Vilka delar av mitt liv vill jag bevara, och vad vill jag förändra? Vilka konkreta steg behöver jag ta för att nå dit? Hur skulle en dag i mitt önskade liv se ut? Vilka saker fungerar redan nu och var behöver jag göra annorlunda? Vilken sak kunde jag börja med nu direkt, inom 24 timmar?

För ett år sedan stod gruppen Kaj framför oss och sjöng. Vem hade väl kunnat ana att de följande år skulle underhålla hela Europa? Utan att ha svaret på det är min tippning att de själva nog visste att det var en möjlig framtid. Jag kan tänka mig att de ställe sig frågan: vad om vi vinner Eurovisionen, vilka konkreta steg behöver vi ta för att komma dit? Vi behöver Ha en idé, hitta samarbetsparter, skriva en hitlåt, köra hårt.

Dessa framtidsfrågor är lika viktiga för oss inom Marthaförbundet. Vi måste ligga steget före och utveckla stöd för de utmaningar som vi människor möter i vår vardag – innan behovet blir akut. Detta kräver både framförhållning och lyhördhet.

”Marthaförbundets ord är lag”, sa en ung reporter i ett radioprogram. Martha är en auktoritet, sa en annan. Martha är kunskap. Marthorna är kärringmotvikt mot gubbarna” ”En matriark” sa våra talare i morse.

Det ger oss ansvar. Som Carina Karlsson lyfte upp i sitt tal om häxprocesser är vi påverkbara. Om en tillräckligt trovärdig person uttalar sig tillräckligt klart, och trovärdigt, vill vi tro på hen. Idag är det inte ovanligt att man vänder sig till artificiell intelligens för att få ett ”säkert” svar.

Vi marthor, vi som förbund, har ett stort ansvar. Vi behöver fortsätta vara noggranna, våra uttalanden ska basera sig på kunskap. Inte på “fiilis” eller hur jag skulle vilja att det ska vara eller min åsikt.

Det är vårt ansvar att också i fortsättningen se till att vara värda människors förtroende.

Marthaförbundets grundvärderingar om praktisk kunskap, omtanke och hållbarhet har stor potential att tilltala dagens samhälle, det vet vi!  Utmaningen ligger i att förpacka och förmedla dessa värderingar på sätt som känns relevanta för nya generationer, samtidigt som vi värnar om vår unika identitet och historia. Vi behöver hela tiden stärka vår roll som identitetsskapare i en tid när många söker tillhörighet och meningsfulla sammanhang.

Och vi behöver göra det utan att förlora förbundets kärna och särart.

Historien är vår lärare. Den ger oss perspektiv och viktiga lärdomar. Kanske är det naturens ordning att den äldre generationen ibland suckar "nej, nu har det gått för långt" medan de yngre gör uppror. “Jag ska inte bli som min mamma, det är ett som är säkert!” Nå, hur det brukar bli med den saken lämnar jag osagt…

Hursomhelst. Utan den här dynamiken skulle utvecklingen stanna av.

Det är också väldigt förståeligt att när en ny person i en grupp kommer in med ett förslag, som kanske redan testats för länge sedan utan resultat, att resten av gruppen säger nej. “Vi har redan provat på det där, funkar inte.” Och visserligen ger erfarenhet oss visdom och ingen vill göra samma misstag två gånger. Men – ibland kunde vi titta på saker ur ett annat perspektiv. Kanske den felande länken var att vi inte hade med denna nya person, med sin erfarenhet och sin energi? Kanske vi inte testa på just exakt det här? Är det kanske min personliga frustration som står i vägen?

I en fungerande grupp behövs det olika sorters människor. Det behövs idésprutan, det behövs ifrågasättaren, det behövs traditionalisten och det behövs medkämpen. Var varsamma med er idéspruta. Utan uppmuntran kan hen tappa modet.

När vi i september tillsammans med styrelsen och personalen jobbade på förbundets strategi var ett av de konkreta förslagen på vad vi kunde göra nånting som döptes till: Den stora Marthavandringen. Det var ett konkret förslag på att locka oss till att röra på oss, njuta av naturen och träffas.

Men den Stora Marthavandringen symboliserar ju också något större: att tillsammans, steg för steg, forma vår gemensamma framtid.

Ett år går fort, och innan vi vet ordet av står vi här igen vid nästa årsmöte. Låt oss därför redan idag börja forma det Marthaförbund vi vill se imorgon – genom aktiva val och konkreta handlingar. Och för Emma, som sjöng för oss, kan det vara skäl att börja fundera på vilken låt hon ska bidra med till Eurovisionen…

Vår framtid kommer att innehålla artificiell intelligens, det kommer vi inte ifrån. Så jag tog mod till mig och frågade Ain följande: hur ser du på Finlands svenska Marthaförbunds framtid? Och den gav mig bla följande svar:

“Det finns något tidlöst i Marthaförbundets fokus på vardagskunskap, hållbarhet och gemenskap som känns mer relevant än någonsin i vår komplexa samtid.

Vad tänker du själv Mia om Marthaförbundets framtid?”  

Tack!

Mia Hafrén,
Marthaförbundets ordförande