Marina Nygård: Borde vi sluta baka bröd – för ekonomins skull?
Ska vi verkligen sluta läsa läxor med våra barn och odla grönsaker – för produktivitetens skull? I debatten om Finlands framtid har vardagliga sysslor som fönsterputs och läxläsning kallats ineffektiva, men bakom dem ryms mer än tid och pengar. Ekonomirådgivare Marina Nygård skriver om om livskvalitet, inlärning, beredskap och handlingskraft.
Under de senaste veckorna har det i medierna pågått en diskussion om Finlands produktivitet, där man lyft fram behovet av att arbeta mer och i högre grad anlita professionell arbetskraft för vardagliga sysslor.
Karikerat uttryckt var kontentan att vi borde anlita yrkesfolk för att tvätta våra fönster och läsa läxor med barnen – och att människor som drömmer om ett lugnare liv på landet, med grönsaksodling och egen tid, i själva verket utgör ett hot mot Finlands framtid.
Att göra saker själv framställdes som slöseri med både tid och produktivitet – istället uppmanades vi att konsumera tjänster, eftersom det får ekonomin att snurra. Kanske är det till och med privatekonomiskt oklokt att tvätta sina egna fönster, om man i stället kunde lägga den tiden på att arbeta mer med det man faktiskt är bra på och får betalt för?
Läs också
▪️ Expert: Gör det själv-trenden sänker Finlands ekonomi
▪️ Andrea Svanbäck: Jag blir gärna föraktad för mitt potatisland
▪️ Torsten Fagerholm: Drömmen om livet på landet är en synvilla
Som ekonomirådgivare tycker jag om att räkna på saker. Det är något av en yrkesskada. Men är pengar och tid alltid den viktigaste drivkraften när jag väljer om jag ska köpa en tjänst eller göra själv? Resonemanget bygger på att vi borde vara effektiva och produktiva en större del av vår vakna tid. Sverige tas upp som ett exempel och som exempel nämns att läxhjälp åt barn är en tjänst som kan köpas - och inget som föräldrar nödvändigtvis behöver använda sin tid till.
Jag är den första att erkänna att som förälder kommer det att komma en gräns då min läxhjälp inte är så mycket att hänga upp i julgranen. Någon hejare på fysik och kemi är jag knappast. Men som koncept ställer jag ändå mig lite på tvären mot att just läxhjälp skulle vara en tjänst jag skulle köpa.
Köksbordet som klassrum
Om det är något som blir tydligt i möten med elever i klassrummet, så är det hur stor del av inlärningen som faktiskt sker vid köksbordet – kanske under middagen, kanske under läxläsningen. När en elev lite försiktigt räcker upp handen och berättar att hen hört av sina föräldrar att räntorna har gått upp, vet man att aktuella samhällsfrågor har diskuterats hemma. Och det är ovärderligt. Vuxna kan ofta sätta undervisningen i ett sammanhang, knyta den till vardagen och göra den mer relevant. Samtidigt får vi som föräldrar en inblick i vad barnen lär sig i skolan, vilka deras styrkor och utmaningar är – och kan stötta dem på bästa sätt.
Jag har också odlingslådor vid min stuga. Mina kollegor skrattar lite åt mig när jag vill odla saker som ger bra avkastning: potatis och morötter räknar jag inte dit, de tar för länge att odla, däremot nog basilika, rucola och spenat. Och visst är det trevligt att inte behöva köpa en kruka färsk basilika för 2,29 var och varannan vecka under vinterhalvåret när man blir sugen på pizza eller lasagne och vi sparar in på att frysfacket är välfyllt av örter. Men kanske vi låter bli att räkna ut slutsumman för om det faktiskt lönar sig?
Skulle jag ta med all kostnad för mylla, frön och planteringar som inte blir till något kan det vara att slutresultet skulle vara att det kostar mera än vad jag får ut av de där lådorna. Och det är helt okej. Få saker är så givande som att gå ut på morgonen under semester och klippa färsk gräslök till äggröran och det är roligt att få lära ut åt min son vad som är ogräs och vad som är grönsaker i lådorna. Som en trevlig bonus är han, dels tack vare odlingarna, öppen för att smaka på nya spännande grönsaker och örter.
Odling som beredskap
Odling har andra postiva aspekter. Du får en respekt för både grödan och arbetet som ligger bakom. Du får fina råvaror som inte har blivit besprutade. Tänk till exempel på spenat: Jag hade aldrig vetat hur mycket spenat som finns i den där lilla påsen med fryst, förvälld spenat om jag inte själv hade skördat och sett de stora bladen krympa till ingenting vid förvällning. Det är terapeutiskt, avkopplande, och roligt att följa med när odlingarna växer. Det är dessutom en inlärningsprocess: kanske blir man bättre varje år och lär sig vad som fungerar och inte fungerar. Lite som forskning, eller hur?
Läs också
Även om småskalig odling inte kan försörja en hel befolkning är den ändå en viktig del av vår beredskap och våra vardagsfärdigheter. Därför uppmanar också de svenska myndigheterna till odling. Blir det kris kan odlingslådan vara det som ger en viss trygghet, framförallt psykologiskt. Och den psykologiska beredskapen är en viktig del av vår handlingskraft om något händer. De finländska myndigheterna likställer odling med andra färdigheter såsom första hjälpen och matlagning och värdesätter att folket har de färdigheter som är till nytta både i vardagen och i krissituation.
När vardagskunskap ger livsglädje
Handlingskraft är också en viktig aspekt att beakta. Som ekonomirådgivare möter jag personer som har ekonomiska utmaningar. Ofta råder jag att göra en plan för sin ekonomi, alltså en budget. Budgeten har många fördelar, som att du får en helhetsöverblick över dina inkomster och utgifter. Ofta är den största fördelen ändå att när du budgeterar så gör du något med avsikt att förbättra din situation. Du får en känsla av kontroll och att du kan påverka situationen. Den känslan föder ofta andra åtgärder. Den som först har gjort en budget kanske sedan tar itu med att ringa företaget som skickat fakturan som du inte kan betala. Och kanske görs sedan en inventering av vad du har i skåpen och vilka förmånliga rätter du kan tillreda. Så är bollen i rullning och du fylls förhoppnings av energi och en känsla av att du kan påverka din situation positivt.
I över 20 år har Marthaförbundet genom projektet Hantera vardagen lärt ut vardagsfärdigheter. Det kan handla om att lära sig att tillreda mat eller göra en plan för vad man ska äta under veckan. När rådgivarna diskuterar tillsammans hur projektet lyckats är ofta fokus på deltagarnas glädje när de inser att något som de trodde var svårt eller omöjligt inte var så krångligt. Kanske kan de i fortsättningen, efter att ha gått på kurs i Marthaköket baka sitt eget bröd och få njuta av det terapeutiska i att få knåda en bröddeg och doften av nybakt bröd. Eller är brödbakning också något som vi borde sluta med, för Finlands ekonomis skull?
