Feminismen lever också i martharörelsen

Det finns fortfarande de som tror att man måste vara en präktig, stickande och bakande husmor för att vara martha. Få av oss lever upp till den bilden och kanske det också är dags att se lite bredare på martharörelsen som faktiskt startade som en rörelse för kvinnornas jämställdhet. Då martharörelsen grundades i Finland år 1899 var avsikten att sprida folkbildning till kvinnorna. Det ordnades kurser i hur man skulle ta hand om barn och hushåll, men man tog också aktivt ställning i aktuella frågor, såsom rösträtt för kvinnor. Många av Föreningen Marthas grundare valdes in i den första lantdagen.

Det viktiga samtalet

När Anna Lindholm skrev boken Husmödrar och feminister funderade hon mycket över hur kvinno- och modersrollen sett ut under olika årtionden. Hon berättar om sin mormor Helena och farmor Thelma som båda var husmödrar och hemmafruar på 50-och 60-talen. Hon speglar feminismens utveckling genom personer hon stått nära och genom sig själv och sitt eget moderskap.

– Feminismen har ju sett olika ut under olika tider. Den har formats i takt med tiden och kontexten.

Anna Lindholm hoppas att också yngre generationer skulle bekanta sig med hur feminismen sett ut under årens gång och samtala med äldre generationer för att bättre kunna förstå hur tidigare generationer har tänkt.

– I frågan om jämställdhet är vi ju inte i mål. Historien har visat att vi ofta tar ett steg bakåt, men två framåt, säger Anna Lindholm.

Både Anna och Micaela Röman upplever att banden till kvinnor i äldre generationer varit viktiga för dem och bidragit till att forma vem de är i dag. Röman växte upp med farföräldrar som fick en stor betydelse i hennes liv. Farmor lärde henne snällhet – men också att ta vara på sig själv.

Anna Lindholms farmor Thelma skötte förvisso de sysslor som förväntades av henne, men läste också böcker långt in på småtimmarna och sov ut på morgnarna medan maken skickade barnen till skolan. Hon längtade bort och flydde in i böckernas värld. Lindholms mormor Helena var däremot mera den traditionella hemmafrun som representerade tidsåldern.

– Feministerna på 1970-talet ville sedan så starkt bryta med den här kvinnorollen att de vände sig bort från sina egna mammor, säger Anna.

Hon upplever att det är sorgligt att motsättningarna ledde till att själva samtalet, interaktionen, mellan generationerna uteblev.

När 1970-talsfeministerna sedan fick barn på 80-talet fanns plötsligt väldigt lite kvar av feminismen och många av de barn som växte upp på 80- och 90-talen uppfattade ordet feminist som ett skällsord.

– Jag önskar att jag själv i min ungdom blivit uppmanad till att grunda feministiska cirklar där man diskuterar feminism, säger Anna.

Mansbild i gungning

Feminismen kan, som vi vet, se väldigt olika ut för olika människor. För Micaela Röman är det självklart att vara feminist, men däremot har hon funderat på hurdan feminist hon vill vara. I en familj med två tonårspojkar slås hon ideligen av den mansbild och de ideal som tycks råda på sociala medier, och särskilt på TikTok.

Hon hänvisar bland annat till en alldeles snedvriden mansbild där alfahannar utgör det självklara idealet. Hon nämner också den kontroversiella och av någon anledning väldigt populära influencern Andrew Tate som gör videor där han förnedrar kvinnor och fördömer män som inte uppfyller vissa maskulinitetsideal.

Hon upplever att hon som förälder fått en ny uppgift i att försöka behandla de här frågorna också hemma med barnen. Det gäller att förse dem med den trygghet de behöver för att klara av att stå upp mot det aggressiva flödet på sociala medier. Ibland är det också kämpigt att vara mamman som ständigt mal på om principiellt viktiga saker.

– Jag tror ändå att vi alla måste bidra till att göra världen mer rättvis, säger Micaela Röman.

Också Anna Lindholm upplever att unga killars syn på sex och skönhetsideal lätt blir problematisk i en värld där medieflödet brusar så omättligt.

– Alla vi människor har ett ansvar att vara trygga vuxna. Det är inte bara föräldrars ansvar, utan också lärarnas och hela samhällets ansvar, säger Anna som själv är gymnasielärare och undervisar i religion och svenska i Stockholm.

Trenden med ”tradwives”

De tangerar också trenden med ”tradwives” (från engelskans traditional wives) där den traditionella hemmafrun idealiseras. Den förespråkar en återgång till traditionella könsroller där mannen är familjens överhuvud medan kvinnan sköter barn och hushåll.

Många tradwives väljer att vara ekonomiskt beroende av sina män i stället för att arbeta utanför hemmet. Rörelsen har sitt ursprung i amerikanska kristna väckelserörelser. Den har vuxit fram delvis som en motreaktion mot modern feminism och samtidens krav på kvinnor att balansera karriär och familj.

Just plattformen TikTok antas ha haft en avgörande betydelse för hur populär den här bakåtsträvande trenden verkar ha blivit. Anna Lindholm och Micaela Röman tar båda avstånd från den trenden – om den över huvud taget kan anses vara en trend, eller kanske är mer som en marginell företeelse. För Anna som skrivit om just hemmafruar på 1950-talet känns det främmande att idealisera en återgång till något man under decenniers lopp strävat efter att komma bort från.

– Jag kan förstå längtan till ett lugnare tempo i vardagen men på 1950-talet hade få kvinnor möjlighet att välja. Hon ser tradwife-trenden som ett tecken på de starka konservativa högervindar som verkar ha medvind för tillfället. Samhällsklimatet med kraftiga högerpopulistiska drag är otäckt, enligt Micaela. Hon kan själv uppleva att världen känns skrämmande på ett sätt som gör att man bara vill stänga in sig i en egen trygg bubbla.

– Efter presidentvalet i USA var min första tanke att krypa under ett duntäcke eller börja baka bullar. Det räckte ändå inte särskilt länge innan hon gav sig själv en symbolisk örfil och gick ut bland folk igen.

– Unga kvinnor i dag måste få veta att det också finns en annan värld!

Feminismen är viktig

Både Micaela Röman och Anna Lindholm är ense om att feminismen är viktig.

– Feminismen har alltid behövts och kommer alltid att behövas. Vi kan bara titta på löneskillnaderna mellan könen, välfärdsområden som lägger ner förlossningsavdelningar och på att kvinnor fortfarande tvingas betala dyrt för att besöka gynekologen, konstaterar Anna.

– Ja, visst blir det ju motstridigt när man uppmanar unga kvinnor att föda fler barn samtidigt som man fattar beslut som helt motverkar det, suckar Micaela och tillägger att det inte handlar om en kvinnofråga, utan en fråga för hela samhället.

De är också ense om att martharörelsen har en betydande roll i samhället. Rollen har förändrats under åren och under senare decennier har miljöfrågor, hållbarhet, ekonomi och på sista tiden också beredskapsfrågor aktivt lyfts fram. Allt detta ligger just rätt i tiden.

Anna och Micaela funderar även på begreppet marthafeminism. Även om marthaverksamheten inte är uttalat feministisk ser de ändå att rörelsen uppfyller vissa feministiska kriterier.

Lika rättigheter

Man kan säga att feminism i ett brett perspektiv handlar om alla människors lika rättigheter, möjligheter och skyldigheter. Den moderna martharörelsen betonar ekonomisk självständighet, kunskap och jämlikhet vilket är helt förenligt med de feministiska målen.

– För mig är marthafeminism det att verksamheten genomsyras av klimatmedvetenhet, hållbarhet och ekonomisk medvetenhet, funderar Micaela Röman.

Anna är inte martha själv och medger att hon hör till dem som åtminstone tidigare sett marthorna som väldigt traditionellt kvinnliga. Hon har också bekantat sig med tidskriften Martha och konstaterar att den faktiskt står för något hon kunde kalla marthafeminism. Just hållbarhetsfrågor ser hon som en del av en bredare feministisk agenda.

Hon upplever samtidigt att den traditionella husmodern åsidosatts i samhället. Därför ville hon sätta strålkastarljuset på just dessa kvinnor i boken Husmödrar och feminister.

– Det är sorgligt att så många tyckte att de inte hade något att berätta.

Hennes uppmaning till dagens unga kvinnor som vill engagera sig i feminismen är att också bekanta sig med historien.

– Sök kontakt bakåt i tiden och bygg vidare på de erfarenheter som tidigare generationer byggt upp, gå tillbaka i litteraturen och ställ frågor! uppmanar Anna.

Att prata med andra som har liknande eller kanske helt andra erfarenheter gör gott. Kanske finns det i näromgivningen någon människa som kan fungera som mentor som man kan prata med.