23.05.2012

Det gör gott att hjälpa

– Det är roligt att ordna något tillsammans. Man kan kombinera egen glädje med att ge en liten guldkant i tillvaron också för andra. För ibland blir jag bara så trött på allt onödigt gnällande här i Finland, de flesta av oss har det trots allt ganska bra, säger journalisten, företagaren och mediearbetaren Ingrid Svanfeldt från Sjundeå.

Ingrid har redan i flera år funderat på detta med hjälparbete. Hon är aktiv inom till exempel Pro Rättvis Handel och besökte år 2003 Tanzania och Kenya.

– Då hade jag möjlighet att träffa mina föräldrars fadderbarn och jag kunde med egna ögon se att några extra slantar då och då faktiskt har betydelse.

Det var också genom Pro Rättvis Handel som Ingrid fick kontakt med Lettland. Efter krisen i landet år 2008 har man inte alls återhämtat sig, och på landsbygden finns ett skriande behov av det mesta. År 2011 firades frivilligarbetets år inom Europa och Ingrid valdes till Finlands representant i en journaliststafett som arrangerades. Journalister från olika länder skulle besöka ett annat europeiskt land och samla in filmmaterial om den frivilliga verksamheten. Finland tog emot stafetten av Polen och därefter var det Ingrids tur att föra den vidare till Lettland.

Behövande familjer

– Jag visste ju inte så mycket om Lettland före mitt besök, men jag fick hjälp av bland andra Tage Nylund och Sören Lönngren, bägge hjälparbetare i Ekenäs. De har redan i över tio års tid samlat in material för behövande familjer i Lettland och via det fått många personliga kontakter. Den andra naturliga kontakten kom via marthorna. Min mamma påminde mig om att marthorna redan i många år haft ett samarbete med kvinnocentret Marta Centrs i Riga som leds av verksamhetsledaren Iluta Lace. Och så blev det – med denna information i bagaget åkte jag iväg tillsammans med min man för att filma.

– Det jag såg och lärde mig under min resa väckte på sätt och vis mitt samvete igen – om vi har det vi behöver i vårt eget liv, är det nästan vår skyldighet att hjälpa andra. Jag har sett vad fattigdom är, och jag vet att jag kan göra något – då skall jag också göra det!

Ingrid blev dessutom imponerad av allt det som Marta Centrs arbetar med. Hon plockar fram några broschyrer om kvinnomisshandel, prostitution och nattliv i Riga som centret utarbetat. Broschyrer som går mycket rakt på sak – i både bild och text.

– Då jag ser detta kunde jag nästan önska att vi finländska marthor ibland vågade vara litet mer provocerande och tydliga då vi berör till exempel olika kvinnofrågor, säger Ingrid.

Mycket gemensamt

Ingrid och Iluta Lace kunde också konstatera att de har annat gemensamt: de är nästan jämngamla, de har barn i ungefär samma ålder och de är båda aktiva i samhällsfrågor och inom medborgarverksamhet.

– Ilutas arbete väckte på nytt mina egna funderingar om kvinnofrågor och jämställdhet. Jag har fått en ny god vän, som faktiskt inte bor så väldigt långt borta, säger Ingrid.

Rent konkret har Ingrid nu bjudit in Iluta och hennes sånggrupp på fyra personer som sjunger lettiska folksånger till Finland. Marthaföreningar runt om i Svenskfinland kommer att ordna konserter och evenemang i augusti och alla intäkter går oavkortade till Marta Centrs.

Ingrid, som tidigare jobbade för televisionen, är numera egen företagare och man undrar hur hon hinner med hjälparbete, familjen och den egna företagarverksamheten. De två döttrarna, 3 och 6 år, behöver sin mamma och det faktum att Ingrids man också är egenföretagare medför att familjens inkomster inte alltid är så stabila.

– Men att vara företagare innebär också att man själv får bestämma över sin tid, säger Ingrid. Som företagare når man sitt mål om man bara tror på det man gör – även om vägarna ibland kan vara litet krokiga. Man måste stanna upp och fråga sig själv vad man är nöjd med i sitt liv. Just nu är till exempel tiden med mina barn viktigare än att jobba mycket. Och jag är inte intresserad av kläder och nya prylar. Jag tror att jag ärvt en positiv snålhet av min mamma – den har jag stor nytta av som företagare. Och hjälparbete ger så mycket annat: jag har fått en ny vän och jag vet att det jag gör har betydelse. Dessutom kan hela min familj vara med, vi skall alla fyra semestra i Lettland i sommar, det är ett otroligt vacker land.

Över generationsgränserna

Ingrids mamma är aktiv martha i Sjundeå och själv har Ingrid börjat som hjälpledare i Marthaförbundets barn- och ungdomsorganisation M-klubben (numera Ungmartha). Snart skall marthorna i Sjundeå fira gemensamt 100-årsjubileum, Sjundeå Marthaförening fyller 95 år och kretsen NyMarthorna har existerat i fem år. Ett annat lyckat samarbetsprojekt över generationsgränserna som Ingrid gärna minns är en gemensam busstur i Sjundeå, där de äldre marthorna berättade om de olika byarna man körde igenom – på det sättet byttes guiden i bussen med jämna mellanrum.

– Det var en busstur jag varmt rekommenderar också för andra marthaföreningar som vill lära känna sin egen hembygd, säger Ingrid, rynkar pannan och fortsätter:

– Då jag tänker på det invandrarkritiska klimatet i vårt land blir jag riktigt arg! Att till exempel inte godkänna familjeåterförening är en fullständigt bakvänd tanke. Men mycket av vår skepsis mot andra människor beror på att vi inte känner dem och inte förstår att alla människor är unika och speciella på sitt eget sätt. Lettland ligger nära Finland, vilket gör det ännu enklare att lära känna landet och människorna där. Marthorna har alltid jobbat med olika former av hjälpverksamhet – nu kan vi dessutom uppdatera verksamheten med hjälp av tekniska hjälpmedel som Facebook och Skype-samtal. De gör faktiskt världen litet mindre och är ett utmärkt redskap för personliga kontakter och vänskap. Då känns det ännu mer meningsfullt att kunna hjälpa en annan medmänniska – som att hjälpa en god vän.

Text: Bodil Mickels

Se alla artiklar