Från apoteksvara till vardagslyx

En blick bakåt i historien avslöjar att kaffe först nådde Sverige i slutet av 1600-talet, då det såldes enbart som apoteksvara. Det dröjde dock inte länge innan drycken fick sitt genombrott. Under Karl XII:s tid blev kaffe populärt, mycket tack vare kungens egen förtjusning. Han hade fått smak för kaffe under sin vistelse i Turkiet. Snart började drycken spridas bland ståndspersoner i det svenska riket, som då även omfattade Finland.

Men kaffets väg till folkets vardag var inte spikrak. Under vissa perioder var det faktiskt förbjudet att dricka kaffe. Den som ertappades kunde få böter. Orsaken var att kaffe var en så eftertraktad importvara att det ansågs hota både handelsbalansen och den inhemska brännvinsproduktionen. Förbudet visade sig dock vara svårt att upprätthålla, och år 1802 upphävdes det slutligen.

Surrogat och ransonering

Under första världskriget blev det stopp för kaffeimporten, surrogatkaffe av ekollon och maskrosrötter tog över. Kaffeimporten kom i gång igen 1921. Kaffet såldes först i lösvikt som råkaffe, men 1924 inleddes försäljningen av rostat, förpackat kaffe. Vinterkriget ledde till kafferansonering och importförbud. Kaffet försvann från marknaden och ersattes med surrogat av cikoria, råg, korn och maskrosrötter.

– Rågkaffe lär ha gett det bästa resultatet, om man kokade rågen, berättar Yrsa Lindqvist, förste arkivarie på Svenska litteratursällskapet i Finland (SLS). Det var en omständlig procedur med att torka och koka rågen innan man rostade och malde den. Ibland fanns lite kaffe med, men inte alltid. 

Kafferansoneringen avslutades först 1951. På 1950-talet blev kaffe en ”universaldryck” till vardags och vid festliga tillfällen och konsumtionen ökade. Under slutet av 1900- och början av 2000-talet fick kaffet en stark ställning i stora delar av världen. Olika specialkaffen gjorde sitt intåg i slutet av 1900-talet.

Kopparpannor och kaffekvarnar

Finländarna är världens mesta kaffedrickare, med 12 kilo per person och år av den bruna, doftande drycken. Hur har kaffe fungerat som socialt kitt i Finland under 1900-talet?

– Talkoarbete och kaffe hörde ihop. Under tyngre utomhusarbeten, till exempel höbärgning och potatisupptagning, var det viktigt med en kaffestund där man fick koppla av och umgås, minnas, samtala och sjunga, säger Yrsa Lindqvist.

Kaffets roll har förändrats i takt med samhällsutvecklingen, men kaffe är fortfarande starkt förknippat med gemenskap, speciellt bland kvinnor. Kafferepen med sju sorters kakor, finporslin och broderade dukar var vanliga förr. Det var också vanligt att det kvinnliga nätverkandet förminskades genom påståenden om att kvinnor ”bara dricker kaffe och skvallrar”.

Varm dryck i kallt land

Yrsa Lindqvist betonar att det ju är naturligt att samlas kring kaffe, för både kvinnor och män, men att det förr var kvinnorna som kokade kaffet, medan männen drack både kaffe och starkare drycker.

– Det är intressant att finländarna är världens mest kaffedrickande land. Fenomenet kan ha sina rötter i förbudstiden, då alkohol var förbjudet. Ändå drack männen ”kaffeknorr” som ett sätt att maskera supen. En annan förklaring är vårt klimat.

Redan i marthornas tidskrift Husmodern från år 1904 berättas om kaffets ursprung och historia, börjande med en stämningsbild av en sprakande brasa med en puttrande kaffepanna en kall vinterdag.

– Kaffet spelar ju en stor roll som en varm dryck i ett kallt land. Däremot har te har inte alls haft samma status och har inte heller varit allmänt i alla samhällsklasser på samma sätt som kaffe, konstaterar Lindqvist. Kaffe dracks förr av alla åldrar. Det var inte ovanligt ännu på 1950–1960-talet att småbarn drack kaffe, med mycket grädde och socker!

– Att doppa bulle i kaffet eller dricka kaffe på bit från tefat är utdöende vanor. Förr i tiden var kokkaffet hett och fick svalna på fatet, berättar Yrsa Lindqvist. Socker hade en annan status förr i tiden, det var en lyxvara som ransonerades under krigstiden.

Finporslinet som försvann

– Numera är det ovanligt att använda kaffekoppar, åtminstone till vardags. I stället är det muggar som gäller, traditionella kaffekoppar uppfattas i dag som små. Men man ska också komma ihåg att det dracks påtår och tretår, medan man i dag nöjer sig med en enda mugg kaffe, konstaterar Lindqvist.

Finporslinet och serveringskannan i silver eller porslin kommer sällan till användning, kaffeservisen som statusföremål har förlorat sin betydelse. Gräddsnäckan och sockerskålen har blivit onödiga prydnads- eller museiföremål. Grädden har ersatts av mjölk, eller så dricker man kaffet svart, ganska få sätter socker i kaffet. Den klassiska kaffepannan har också gömts undan i skåpet eller förts till metallinsamlingen.

– Föremålen är intressanta. Innan termosarna slog igenom hade man en flaska med kaffe inlindad i tidningspapper med en yllesocka ovanpå, som togs med till arbetet på åkern eller i skogen. Airams klassiska termosar står sig än i dag. Förr användes de av utomhusarbetare, men numera främst av friluftsmänniskor. Förr var det vanligt med specialburkar som man sålde kaffe i och som sedan prydde hyllorna i köket. Nu för tiden är dekorerade kaffepaket vanligare.

”Ett bra möte börjar alltid med kaffe”, konstaterade någon nyligen på sociala medier, för kaffe har en viktig plats i den finländska kulturen och som social ritual.

– Kaffet är fortfarande en samlande faktor som ger stimulans i vardagen. Kom någon på besök förr var det en naturlig sak att sätta på kaffepannan. På arbetsplatsen var kaffepauserna ett välkommet avbrott och i föreningslivet var kaffeserveringen ett självklart inslag.

”Men kaffet, det var rarast, det löste tungans band”, sjöngs det förr i en visa som var populär bland annat på marthamöten. Hur har våra kaffevanor förändrats? Utan kaffe vore vi kanske ännu mer inbundna, trötta och melankoliska?

– Hela världen har förändrats! Förr tog man sin första kopp kaffe vid femtiden på morgonen och åt frukost senare, numera är kaffet en del av morgonmålet. Kaffet strukturerar dagen, vi dricker morgonkaffe, förmiddagskaffe och eftermiddagskaffe. Doften av kaffe förmedlar trygghet och gemenskap. Kaffet passar oss som folk. Det piggar upp och erbjuder en paus i vardagen.

– Det märks ändå en tydlig skillnad på arbetsplatserna efter pandemin. Tidigare samlades man i kafferummet, men numera tar man sin kopp vid skrivbordet. Också i hemmen har rutinerna hållits kvar, men tekniken har förändrats. Det finns fortfarande någon som mal sitt kaffe själv, men elektriska kaffekvarnar har inte slagit igenom bland den breda allmänheten. Kaffebrännaren hittar man numera på museum, men i början av 1900-talet fanns den i nästan alla hem, berättar Yrsa Lindqvist. Kapselautomaterna har blivit vanligare, det är populärt att göra specialkaffen hemma. De första kaffekokarna kom på 1970-talet, först Melitta, som också fanns i vitt porslin, och sedan kaffebryggarna på 1980-talet, som ledde till att kokkaffet minskade.

Vardagsnjutning i en kaffekopp

Espresso, cappuccino, latte, smaksatta sorter samt pulverkaffe har blivit populära på 2000-talet. Övergången från ljusrostat till mörkrostat kaffe märks också bland yngre personer. Däremot finns det inga större regionala skillnader i kaffevanorna, kaffe dricks av alla finländare.

– Kaffet står både för gemenskap och eftertanke, man dricker kaffe tillsammans eller tar en kopp och går ut och sätter sig på trappan för en lugn stund på morgonen sommartid. Kafékulturen är ett kapitel för sig. Det är en upplevelse, en njutning som du unnar dig, ensam eller i sällskap med vänner. I dag är det vanligt att sitta på kafé och jobba med sin laptop. Kaféet är både vardagsrum och finrum, säger Lindqvist.

Hur påverkar dagens trender, som specialkaffe, hållbarhet och stigande priser, vår syn på kaffe?

– När det gäller stigande priser är det svårt att säga när smärtgränsen kommer, kanske vid 15 euro per paket? Ännu är den inte nådd, för kaffe är en av de njutningar och vardagslyx som man vill hålla kvar. Nu för tiden är det också viktigt att det finns möjligheter att göra mer etiska och hållbara val. Det finns ju alternativ till de multinationella kaffeprodukterna, både ekologiska och rättvisemärkta.

Yrsa Lindqvist betonar att det är viktigt att dokumentera våra kaffevanor som en del av utvecklingen i hushållen. Den senaste frågelistan med kaffe som tema gjordes år 1968, då med rubriken ”Traditioner om kaffe och kaffedrickning”. Nu är det återigen dags att dokumentera våra kaffevanor genom SLS:s nya frågelista ”Älskade kaffe”. Mycket har förändrats, men kaffekärleken består.

– Vi vill fokusera på sättet att umgås kring kaffe och att konsumera kaffe, för i ett längre perspektiv är det en jättestor skillnad mot tidigare. Vi hoppas få massor av svar med tankar och minnen och beskrivningar av dagens vanor, från alla åldersgrupper, både med nostalgi och nutidsbetoning, säger Yrsa Lindqvist.

Från qahwa till kaffe

• Kaffe tillverkas av kaffebuskens frön, kaffebönor. Kaffebusken härstammar från Afrika och har exporterats till andra delar av världen.
• Ordet ”kaffe” kommer från arabiskans qahwa. Namnet spred sig tillsammans med drycken först till Iran och Turkiet (kahve) och sedan till Europa. Det finska ordet kahvi, som är ett lån från svenskan, är mer likt det turkiska uttalet. 
• Kaffe innehåller det uppiggande ämnet koffein, som har en vätskedrivande effekt, även om några studier har visat motsatsen. Kaffedoften kommer från doftämnet furfurylmerkaptan, som också finns i vin. 
• Det finns omkring hundra arter i släktet Coffea. Framför allt tre arter odlas kommersiellt: arabiskt kaffe (Coffea arabica), liberiakaffe (Coffea libericadanius) robustakaffe (Coffea canephora/ Coffea robusta. Arabiskt kaffe anses ha den bästa smaken, medan robustabönor har en högre koffeinhalt.

Källa: Svenska litteratursällskapet i Finland (SLS), Uppslagsverket Finland, Wikipedia