En klick smör på nypotatisen – och jag var aldrig mer densamma
Hade de gamla grekerna nypotatis? Det är en rimlig fråga, eftersom grekerna i övrigt verkade så upptagna av att fråga sig vad som gör livet värt att leva.
För epikuréerna handlade det goda livet om enkla njutningar och frånvaron av smärta, för Platon och Aristoteles om att använda förnuftet, att realisera sin rätta potential, för stoikerna om att acceptera sin lott och leva i enlighet med naturen. Helt vettiga livsregler, även två årtusenden senare.
Men nypotatis? Jag undrar eftersom jag ofta tänker på ett minne jag har från när jag var kanske sju eller åtta år gammal.
Mina föräldrars vänner hade fest på sin sommarstuga. De visste hur man ordnade fest och de visste hur man lagade god mat.
Tack vare dem lärde jag mig att det goda livet kan vara mycket enkelt. En bastu ska vara simpel, två gånger två meter, man hoppar i sjön mellan baden och tvättar av sig med en skopa vatten. De enda kryddorna du behöver i ditt skafferi är salt och peppar.
En smak av lycka
Sommarens viktigaste rätt är nypotatis. Pappan i familjen lade en eftermiddag några små nypotatisar på min tallrik och sade att det är extra gott med smör. Jag smakade, och jag förstod då, i den stunden, att mat kan vara utsökt, något som förhöjer livet, som kan få det att tåras i ögonen. Jag hade aldrig smakat nypotatis förr, verkligen smakat på den.
Jag tror att det viktiga var att någon visade för mig att man kunde njuta av god mat, att någon formulerade det för mig. Jag har hela mitt vuxna liv sett mina föräldrars vänner som förebilder för det goda livet. Det gäller att hålla det enkelt, för då kräver det inte heller så mycket materiella resurser. De bor numera året runt på sin sommarstuga, som de byggt om till ett året-runt-boende. Där finns fortfarande samma bastu, och den är fortfarande min idealbild av en bastu. Den börjar vara till åren kommen, men jag känner mig trygg i vetskapen om att de aldrig kommer att renovera den. Jag har sett exempel på nätet där människor renoverat sina gamla patinerade sommarstugebastur och förvandlat dem till något som mest liknar en relaxavdelning på ett baltiskt spa-hotell. Tryckimpregnerat virke, helst i svart, för att bli så deprimerande som möjligt. Vem vet, kanske är det någons föreställning om lycka?
Nypotatis är dyrt i några veckor i början av sommaren, men sedan är det inte längre något som kräver en fet plånbok. Det goda livet kan alltså vara mycket billigt.
Människan och samhället
Men tillbaka till grekerna: de pratade också om människan som samhällsvarelse. Vi tycks har glömt den aspekten av det goda livet. Det är i stället populärt i dag att prata om mindfulness, om att ta till vara ögonblicket. Den svenska författaren Sigge Eklund skrev för några år sedan en ganska utskälld bok som heter Livets små njutningar, som handlar om små ögonblick i livet som får en extra tyngd just för att de är så enkla. Att vara ensam tidigt på morgonen, att somna med en hund bredvid sig, att sitta i en pianobar. Saker som får en att stanna upp. Eklund hade mycket väl kunnat ha med ett kapitel om nypotatis med smör.
Eklunds bok fick mycket kritik för att den lägger så mycket fokus på individen. Han är ofta ensam i de ögonblick han räknar upp. Kan man verkligen leva ett gott liv utan andra människor?
Kanske måste vi skilja på olika former av lycka, så att vi inte missar den kollektiva aspekten? Det är mycket möjligt att njuta av enskilda stunder, men räcker det för ett helt liv?
Min fru brukar tala om ”toisen tekemä voileipä” som den högsta formen av kulinarisk njutning. Alltså en macka som någon annan gjort till dig.
Den godaste nypotatisen är nog sist och slutligen den som serveras till dig av någon annan, med kärlek. Eller kanske är det den som du själv grävt upp ur landet och kokat upp med precis rätt mängd salt, och serverar med en precis lagom stor klick smör. Kanske till en sjuåring som för första gången får en liten glimt av det goda livet
Om skribenten
Philip Teir är journalist, skribent och entusiastisk simmare. Han bor i Helsingfors och tillbringar mycket tid i sitt hus i Bromarv. När han inte skriver eller läser, njuter han av kinesisk mat, lyssnar på artisten Sade och följer renoveringsprogram. Han ogillar elsparkcyklar och ser fram emot att dela sina tankar och reflektioner i denna kolumn.
